Avgöranden vid altaret

Förr var det inte bara de två ja:na som var det viktiga då två personer gifte sig. Uppmärksamma bröllopsgäster kunde se en massa tecken som avgjorde äktenskapets framtid.

Arkivarie Carola Ekrem säger att frågan om vem som ska bli den bestämmande parten i ett äktenskap alltid intresserat inte bara de närmast berörda utan också bröllopsgästerna. I dag avgörs frågan ofta av vem som är kvickast med foten då det är dags att skära bröllopstårtan, men enligt Ekrem är det här en nyligen importerad tradition.

– Efter att bröllopstraditionerna under 1970–80-talen varit rätt asketiska blev festerna med 1990-talets högkonjunktur allt mer påkostade. Man ville också ha olika programpunkter under festen och då tog man intryck från olika håll. Själva bröllopstårtan är också en ganska ny tradition, på de gamla bondebröllopen bjöds gästerna ofta på gröt.

Men det betyder inte att man förr skulle ha låtit bli att göra en massa tolkningar under ceremonin.

– Det var viktigt att brudparet skulle stå tillräckligt nära varandra så att det onda ögat inte kunde se mellan dem. Vem som knäböjde först vid altaret hade också en stor betydelse, för det kunde avgöra vilken av makarna som skulle leva längre.

Särskilt bruden kunde också göra mycket för att bli den som får det sista ordet i äktenskapet.

Bruden kunde försöka trampa på brudgummens fot eller få hans jacka under sitt knä när man knäböjde vid altaret.

– Bruden kunde försöka trampa på brudgummens fot eller få hans jacka under sitt knä när man knäböjde vid altaret.

Man kan alltså lugnt säga att det var mycket på gång då ett par skulle gifta sig. Så trots att man till skillnad från i dag inte hade så många inplanerade programpunkter hade gästerna en massa de kunde lägga märke till och tolka.

– Bröllopsgästerna följde noga med vad som pågick så att de redan få förhand kunde bilda sig en uppfattning om hur det skulle gå för paret. Prästerna däremot var inte alls förtjusta i det här.