Av kärlek till språk och mångkulturalism

Bild: Oskar Skogberg

När Marianne Green pensionerades från sin modersmålslärartjänst vid Lyceiparkens skola 2012 hade hon inga tankar om att lägga sig på sofflocket. Det har hon heller inte gjort.

– Modersmålslärare är visst nyckelordet, jag är intresserad av människor och jag har handlett människor hela livet. Mitt andra stora intresse är språk, att läsa, skriva och forska i historia. Just nu håller jag på med en bok om Kråkös historia från 1404 fram till i dag. Jag har intervjuat flera över 80 åriga öbor och de besitter en imponerande mängd kunskap om gamla tider. De berättar om hur de körde gengasbil och hur det var en festdag när det första kylskåpet togs emot.

Green känner sig privilegierad då hon får hänge sig åt två helt olika saker: förutom att gräva ner sig i historian har hon även engagerat sig i invandrarnas situation. Hon är bland annat sekreterare för föreningen Multicultural Association of Porvoo som på lördagen ordnade en dag för invandrarkvinnor på Haaga-Helias campus.

– Det finns också en stor beställning på en liknande dag för män där man bland annat tar upp jämlikhetsfrågor, bägge parterna bör få sätta sig in i de här sakerna.

När en sådan dag kommer att äga rum är ännu inte bestämt men däremot kan Green berätta att det ordnas en multikulturell morsdag den 6 maj. Arrangörer är förutom MAPorvoo även stadens ungdoms- och invandrartjänster samt församlingarna i Borgå.

– Här är det viktigt att betona att alla Borgåbor är välkomna. Det ska inte vara så att invandrarna firar på ett håll och ursprungsbefolkningen på ett annat. Det behövs gemensamma rum för gemensamma möten.

Att kunna öka förståelsen mellan finländare och invandrare skulle enlig Green vara mycket värdefullt.

– Att människorna kan lita på varandra i vardagen är ingen självklarhet i den miljön därifrån många av invandrarna kommer. De har inget förtroende för sitt samhälle och beslutsfattarna där. Därför känns det för dem som en stor rikedom att här bli sedda och respekterade som människa och individ.

Green säger att hon har många järn i elden och att det är så hon vill ha det.

– Men ibland har min man Egil kommenterat att jag syns till ganska lite därhemma. Nu har han ändå skaffat hund så han har nog sällskap, säger Marianne Green och skrattar.

Mer läsning