Att stryka gymnastiksalen rimmar illa med Borgås strategi

Jag hoppas att stadsstyrelsen vågar tänka långsiktigt och sätta kostnaden för gymnastiksalen i perspektiv till vad staden kan spara genom ett preventivt och proaktivt agerande.

Tolkis svenska skola har varit på tapeten i många år och flera omgångar, och diskussionen fortsätter. Stadsstyrelsen ska, enligt uppgift, än en gång behandla budgetramarna för bygget och då på nytt ta ställning till om en gymnastiksal ska byggas eller inte.

För någon vecka sedan gav statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet ut en rapport om vad vårt stillasittande liv kostar samhället. Enligt utredningen, som är gjord av Tomi Vasankari och Päivi Kolu, blir det en dyr räkning för samhället på grund av vår fysiska inaktivitet och vår dåliga fysiska kondition. Vi talar om kostnader på minst 600 miljoner euro inom hälsovården, 150 miljoner euro i hemvårds- och hemsjukvården och förlorade inkomstskatter på över 1 400 – ja ända upp till 2 800 – miljoner euro. Lägger vi till över 900 miljoner euro i produktivitetskostnader, 30-60 miljoner euro i arbetslöshetsersättningar och de 70 miljoner euro som tillkommer av att en del av oss slås ut i samhället, talar vi alltså om en summa på tre till sju miljarder euro. Allt detta för att vi inte rör på oss tillräckligt och inte har en tillräckligt bra grundkondition.

Grunden till ett fysiskt aktivare liv och en mera rörlig livsstil läggs i barndomen. Då barn från början uppmuntras att röra på sig och miljön omkring barnet triggar och uppmuntrar till fysisk aktivitet, ger vi de bästa förutsättningarna för våra barn till ett aktivt liv, god kondition och bättre hälsa. Läroplanen i skolan betonar i dag allt mera rörelse under lektionstid. Det nationella programmet "Skolan i rörelse", där också Borgå är med, lyfter upp olika modeller för hur skoldagen kan inrymma mera fysisk aktivitet såväl inom som utom klassrummet.

Helt klart kan mycket av lektionstiden göras utanför klassrummets väggar för inom klassrummet är pulpettiden så gott som historia. Men det fråntar inte det faktum att för att utöva olika idrottsgrenar och lära sig social samverkan genom spel, träningar och lekar i grupp, behövs tillräckliga utrymmen. En gymnastiksal, som kan utnyttjas för lektionsundervisning, men också står tillgänglig vid tidpunkter och ändamål som raster och klubbverksamhet, är vid sidan om matsalen, hjärtat i skolan. Här lär sig barnen färdigheter som de har nytta av som vuxna, och här har de en möjlighet att ge utlopp för sin enorma energi.

Skolans gymnastiksal, som i första hand skulle utnyttjas av såväl den finska som den svenska skolan, är planerad för olika idrottsformer och kompletterar ypperligt utbudet av idrotts- och samlingsplatser. Med de klasser och den läroplan som de båda skolorna ska följa, behövs över 50 gymnastiklektioner under veckan planeras in någonstans. Det säger sig självt att det blir trångt i gymnastiksalen under skoldagarna fastän också allaktivitetshallen i byn skulle utnyttjas. Att stryka gymnastiksalen rimmar illa med Borgås strategiutkast om en barnvänlig kommun och aktiva byar.

I det här fallet är det fråga om så mycket mer än att betala för väggar, här är det fråga om att bereda en möjlighet och positiva förutsättningar för att fylla utrymmet mellan väggarna med aktiviteter och förutsättningar för ett fysiskt aktivt liv. Något som kommer att gagna också Borgås skattebetalare framöver.

Jag hoppas att stadsstyrelsen vågar tänka långsiktigt och sätta kostnaden för gymnastiksalen i perspektiv till vad staden kan spara genom ett preventivt och proaktivt agerande. Ett ypperligt tillfälle för att i handling visa hur värderingarna i utkastet till Borgås strategi 2030 förverkligas: tillsammans, modigt och ansvarsfullt.

Christel Björkstrand generalsekreterare, Finlands svenska idrott rf