Att motarbeta ensamhet bidrar till hållbar utveckling

Det görs redan mycket i kommuner för att förebygga bland annat övervikt som på sikt ger stora kostnader för samhället, varför inte förebygga ofrivillig ensamhet också?

Social hållbarhet är viktigt, att människor känner sig delaktiga i samhället. I dag är allt för många människor ofrivilligt ensamma i vardagen. Känslan är minst sagt otrevlig och förekommer i alla åldrar. Statistikcentralen (2018) menar att ungefär var femte ung person och var fjärde äldre person känner sig ensam. Coronapandemin har tyvärr lett till att ännu flera känner sig isolerade.

Ensamhet kan ta sig uttryck på olika sätt. Man kan känna sig ensam för att man inte har någon att umgås med, men man kan också känna sig ensam i ett parförhållande eller i grupp. Ofrivillig ensamhet har konsekvenser för hälsan. En kampanj mot ensamhet (2017) lyfter fram att ofrivillig ensamhet kan vara lika illa för hälsan som att röka 15 cigaretter per dag. Forskare hävdar även att ensamhet är en större hälsorisk än övervikt. Därtill kan psykosociala faktorer som ofrivillig ensamhet ha en avgörande roll då det gäller risken att utveckla spelberoende, visar en ny forskning vid Åbo Akademi.

I Finland är tredje sektorn och församlingarna aktiva i frågor om ensamhet. Bland annat Röda Korset ordnar vänverksamhet, en bra verksamhet som jag själv är med i som frivillig. Men jag tror tyvärr att tröskeln att ta kontakt med en organisation och säga "jag känner mig ensam" är hög för många. Ensamhet känns ofta som ett tabubelagt ämne i stil med att prata om mobbning, sjukdomar och så vidare. Vi behöver alltså bli bättre på att diskutera ämnet.

Eftersom ensamhet har stora följder för samhället och invånarnas välmående funderar jag på ifall kommuner borde ta ett större ansvar för att förebygga ofrivillig ensamhet. Alla kommuner vill ha välmående invånare och det gynnar även bokslutet i det långa loppet. Det görs redan mycket i kommuner för att förebygga bland annat övervikt som på sikt ger stora kostnader för samhället, varför inte förebygga ofrivillig ensamhet också?

Mellannylands samkommun för social- och hälsovårdstjänster är ett exempel på en organisation som följer upp hur mycket stödfunktioner som mathjälp och förebyggande arbete mot ensamhet och orörlighet sparar in på organisationens resurser. Tusby kommun som hör till samkommunen sparar över 3,5 miljoner euro tack vare kontaktytearbete. I Århus i Danmark igen byggs ett generationshus där alla åldrar blandas för att kunna leva tillsammans och på det sättet förebygga ensamhet.

Borde Borgå alltså ta en djupare titt på sitt arbete mot ofrivillig ensamhet för att slå flera flugor i en smäll, hållbar utveckling, välmående invånare och bättre ekonomiska prognoser på sikt? Absolut tycker jag.

Emilia Mattsson, politices magister, Borgå