Att minska matsvinnet är en daglig kamp

Insamlingen av julskinksfett som genomförs i år är ett sätt att demonstrera hur man kan få ut ny ekonomisk nytta av en produkt i stället för att slänga den på soptippen. Men i butikerna pågår arbetet med att minimera mängden mat som går förlorad året om.

Företagen Lassila & Tikanoja, Kesko, Honkajoki och Neste kommer på initiativ av föreningen Kemiindustrin att ordna en insamling av julskinksfett i år. Idén är att Lassila & Tikanoja samlar in skinkfettet som butikskunderna kan deponera vid utvalda K-butiker, Honkajoki behandlar fettet och Neste gör biodiesel på smörjan på anläggningen i Sköldvik. Den första reaktionen hos många är säkert att det handlar om ett skämt men redan en försiktig uträkning visar att det uppstår en hel del "råmaterial" i Finland varje jul. Enligt statistiken köper finländarna över sex miljoner kilo julskinka och om vi antar att det uppstår ungefär en liter fett per tio kilo stekt skinka så är den potentiella totala insamlingsmängden kring sexhundratusen liter skinkfett.

Medlemsföretagen säger ändå att det handlar om ett jippo snarare än lönsam verksamhet. Syftet är att visa hur man kan få nytt värde ur en produkt och dra nytta av materialströmmarna, enligt Kemiindustrin är insamlingen ett konkret exempel på cirkulär ekonomi. Begreppet är inte helt entydigt men en innebörd är att man försöker maximera en produkts eller ett materials kretslopp i ekonomin.

Butikerna som kontaktats har alla en avfallssorteringsstation på sin gård där skinkfettsinsamlingskärlet kan placeras.

Fettinsamlingens tyngdpunkt ligger i huvudstadsregionen, men tanken är att jippot ska bli så nationellt som möjligt. De K-köpmän som ÖN kontaktar i regionen säger ändå att de inte blivit kontaktade angående frågan, men att de alla uppskattar initiativet. Köpman Taina Jansén på Citymarket i Borgå centrum lovar att höra sig för via Kesko om vilka butiker som har möjlighet att gå med i insamlingen. Dagen därpå kan hon berätta att Kesko redan kontaktat alla potentiella insamlingsbutiker och att Citymarket i Borgå inte åtminstone denna gång finns bland dem.

– Butikerna som kontaktats har alla en avfallssorteringsstation på sin gård där skinkfettsinsamlingskärlet kan placeras. Vi har dessvärre inte plats för en sådan.

Minska svinnet

Härom veckan läste köpmannen på K-Supermarket i Lovisa, Marko Kindstedt, i en av regionens tidningar om hur han brukar dela ut mat som inte längre kan säljas till församlingen i Lovisa. Han tyckte att texten var intressant särskilt eftersom han inte donerar livsmedel till församlingen. Också på församlingen väckte artikeln intresse och man kontaktade Kindstedt för att fråga om vad som egentligen var i görningen.

– Det visade sig att allt handlade om ett missförstånd. Men det fick mig att tänka på att det skulle vara fint om alla butiker redogjorde för sitt matsvinn. Om man tvingas slänga bort mat så är det något man kan försöka blir bättre på i framtiden, men jag uppmanar alla butiker att köra med öppna kort.

Kindstedt säger att hans butik donerar den mat som inte kan säljas men som fortfarande är fullt ätbar till aktörerna Alfa & Omega och Samaria.

– Vi har valt dem för att de kan ta emot produkter varje dag. Jag har märkt att efterfrågan på överblivna livsmedel är stor: det finländska samhället verkar bli mer splittrat och gruppen människor som behöver stöd för att klara sig växer.

Bild: Kristoffer Åberg

Kindstedt säger att matsvinnet på K-Supermarket i Lovisa på årsnivå ligger på ungefär 1,5 procent och att största delen av de här överblivna varorna delas ut till välgörenhet. En del av frukterna och grönsakerna som inte kan säljas delas ut till häststall och jaktföreningar men en del hamnar i bioavfallet.

– Så den delen av svinnet som på riktigt kastas bort är ganska liten.

På K-Supermarket i Söderkulla i Sibbo säger köpman Juha Läikkö att bekämpningen av matsvinn är ett angeläget ämne.

– Jag kan säga att matsvinnets andel hos oss är kring en dryg procent, det är knappast i någons intresse att vara mer specifik än så. På nätet kan man läsa påståenden om att butikernas svinn skulle vara kring hela tio procent men verkligheten är alltså inte så dyster.

Läikkö säger att då han och hans fru tog över butiken för fem år sedan hade den sju kärl för bioavfall men i dag är kärlen två.

– Och vi strävar efter att högst det ena är fullt då tömningsbilen kommer.

På nätet kan man läsa påståenden om att butikernas svinn skulle vara kring hela tio procent men verkligheten är alltså inte så dyster.

Att bioavfallet minskat förklarar han med två faktorer.

– Vi är med i ett system där överbliven mat levereras till samhällets mindre bemedlade. Frukt och grönsaker kan vi också leverera till lantgårdar där de blir djurfoder.

Läikkö säger att erfarna köpmän i allmänhet är bra på att uppskatta hur mycket av olika produkter de ska beställa in men att olika kampanjer kan orsaka huvudbry.

– Om man tar in för lite av en produkt på specialpris blir kunderna med rätta missnöjda. Om man å andra sidan tar in för mycket ökar matsvinnet. Då en tidigare succéprodukt inte längre lockar köpare är situationen besvärlig. Vi kan ta norsk laxfilé som exempel: vi kunde sälja verkligt stora mängder då rabattpriserna låg vid 6,95 euro per kilo. Men då världsmarknadspriset på lax stigit så att kampanjpriset ligger på 10,95 euro har volymerna sjunkit betydligt och nya produkter som till exempel svinkött har vunnit mark.