Att dö är också en konst

Leonor Ruiz Dubrovin drar in som en fräsch fläkt på galleri Gamla Kaplansgården i Borgå. Konstigt, kan man tycka, med tanke på att hon fascineras av den goda döden och vägen dit.

Spansk far, finlandssvensk mor med ryskortodoxa rötter, en strikt katolsk mormor, uppväxt i Spanien. Bildkonstnären och skulptören Leonor Ruiz Dubrovin har barlast så det räcker och blir över när det gäller föreställningar kring döden och det hinsides. I stället för att rädas döden har Ruiz Dubrovin dykt ner i döendets tematik i syfte att blir du med den.

Så heter också hennes utställning på Gamla Kaplansgården Ars moriendi – The Art of Dying, och i en serie skulpturer – eller tredimensionella målningar om man så vill – dekonstruerar hon döden i all dess komplexitet och absurditet. Det är i gränssnittet, i spänningsfältet mellan liv och död, som hon rör sig i sina fantasieggande skulpturer.

Ruiz Dubrovin är själv präglad av det katolska Spanien och livssynen "där den religiösa och kulturella bakgrunden förbereder människan snarare på att dö än på att leva", som hon själv uttrycker det. Utställningstiteln, konsten att dö, hänvisar till en samling 1400-talstexter på latin som hade som syfte att förbereda människor på att möta döden på rätt sätt.

Du med döden

Central i "dödens bruksanvisning" är bland annat den allmänmänskliga tröstetanken om att någonting bättre väntar då livet släcks. Ruiz Dubrovin har blivit till den grad du med döden att hon – för första gången – skapat sin egna tredimensionella version av livet efter detta. Paradiset heter den inbjudande gröna, halvväggsstora skulpturen, som för tankarna till Edens lustgård. Ett par bara kvinnoben (gjutna efter konstnärens egna spiror) sticker ut ur ett frodigt, frukttyngt lövverk.

Flera av Leonor Ruiz Dubrovins skulpturer uppvisar motsvarande frodighet, samma fantasieggande strukturer och ytor. Skulpturerna är gjorda av bland annat polyureatanskum, hönsnät, gipselement och trä som målats i otaliga färglager. Det tredimensionella uttrycket ger verken en volym som den vanliga tavelduken inte kan ge.

Paradisisk skala

Målar gör hon i paradisiska djungelfärger från mörkgrön och mossgrön till gröngul och fulbrun. Nyanserna och texturerna fungerar som lockbeten. Man bara måste ta några steg närmare för att få tätkänning, och det känns som en belöning att se detaljerna och låta sig överraskas av – fallfrukter, äggskal och skräp? Ruiz Dubrovin fascineras av sopor och strävar efter att hitta det vackra i sådant som andra kasserat.

Sticker ut bland de mera tavelliknande alstren gör Growth där ett par ben (konstnärens igen) putar ut ur en organisk, trädformad massa. Leonor Ruiz Dubrovin ser på människan som en del av det ekologiska kretsloppet; i Growth fusioneras hon rentav med naturen.

Utöver skulpturerna och deras tysta dialog kring döden ställer hon också ut en samling kollage, närmast skisser som fungerat som inspirationskälla till hennes tredimensionella verk.

Fakta

Ars moriendi – The Art of Dying

Leonor Ruiz Dubrovin (1978) ställer ut tredimensionella verk på Gamla Kaplansgården.

Utställningens tema är det medeltida begreppet Ars moriendi, som betyder konsten att dö.

Utställningen pågår till och med den 2 oktober.