Att cykla i grupp ger mer än draghjälp

Sedan slutet av maj har en grupp landsvägscykister en gång per vecka samlats vid Borgå cykelcenter för att ta sig en tur i de östnyländska landskapen. Sami Luoma var nyligen med för första gången.

– Som triathlonist är jag van vid att cykla ensam men det var riktigt trevligt att vara med i gruppen. Vi höll en bra hastighet och det är skojigt att tala med folk som har samma intresse, minns Sami Luoma tisdagens tur när han sitter vid matbordet i sitt hem i Huktis.

Hans intresse för triathlon, där cykling ingår vid sidan av simning och löpning, väcktes för ungefär fem år sedan. Före det spelade han handboll i Borgå NMKY:s lag i andra divisionen.

– Nu är jag med i undersektionen för triathlon i föreningen Borgå simmare. Det fina med den här grenen är att om en skada hindrar en från att löpa så kan man ofta cykla eller simma i stället. Det tar inte lika hårt på lederna.

För Luoma är idrottandet en bra motvikt till arbetet på Trafikverket i Böle. Arbetsresan dit går också ibland på cykel.

TRÄNAR. I slutet av juni kommer Sami Luoma att delta i Iron Man-tävlingen i triathlon i Lahtis. Bild: Oskar Skogberg

– På grund av stadstrafiken i båda ändarna av färden tar resan ungefär två timmar i vardera riktning, och man vill ju inte heller vara genomsvettig när man kommer till jobbet. Men cykling är visst en trevlig sport, man får frisk luft, får se fina vyer och man får bättre kondition.

På somrarna brukar problemen kring samexistensen dels mellan cyklister och bilister, dels mellan cyklister och fotgängare dyka upp på agendan. Luoma säger att han inte känner sig rädd i trafiken och att han gör sitt bästa för att fotgängarna inte heller ska behöva vara det.

– I Finland har vi inte en så stark cykelkultur som till exempel i Spanien eller på Cypern där jag nyligen cyklade. Där var bilisterna verkligt bra på att ta cyklisterna i beaktande. Man hör en del historier om hur bilister orsakat fara men för det mesta går det bra. Men som cyklist gör man gott i att minnas att man garanterat blir tvåa i en krock med en bil. Och det lönar det sig att försöka få ögonkontakt med bilister så att de säkert observerat dig till exempel då man korsar vägar, tipsar Luoma.

Han minns ändå några obehagliga händelser i trafiken.

– Ett par gånger har det hänt mig att en bil passerat på nära håll och plötsligt tutat. Helt obegripligt att någon gör så och det kan bli verkligt farligt om man vinglar till. Men även på gång- och cykellederna kan det uppstå farliga situationer med fotgängare eller långsammare cyklister så jag känner mig faktiskt mer trygg på landsvägen och försöker hålla mig på körbanan då det är möjligt.

Han har ändå ett entydigt råd till alla cyklister: använd hjälmen.

– Två gånger har jag fallit verkligt illa, och jag kan uppriktigt säga att hjälmen räddade mitt liv.

Himlen är gränsen

Som de flesta andra hobbyer där man använder sig av någon form av redskap är även cykling en gren där många entusiaster vill satsa på utrustningen. Till exempel är Sami Luoma inne på sin tredje cykel.

– Först köpte jag en hybridcykel men ganska snart uppgraderade jag till en begagnad landsvägscykel. Den hade kostat tusen euro som ny och jag betalade 600, så jag kände mig nöjd. Min nuvarande cykel hade under en säsong använts av Akilles elitlag och den känns verkligt bra. Att cykeln är lätt och har bra aerodynamik gör att man uppnår bättre resultat och det känns motiverande.

Cykeltillverkarna gör hela tiden produktutveckling för att pressa marginalerna när det gäller lätthet och snabbhet.

– Elektroniska växlar hör till de senaste nyheterna och för den som går in för att uppdatera sin cykel är det bara himlen som utgör gränsen. Men vad man än väljer att cykla med så är det viktigaste att man trivs med det och att man lyckas samla erfarenhet och kilometrar. Och om man inte vill cykla ensam är det bara att komma med i gruppen, säger Luoma.

Entusiasterna satsar

En som verkligen känner till hur cyklarna utvecklats är Borgå cykelcenters ägare Kimmo Karhu. I slutet på 1980-talet blev han finsk mästare i landsvägscykling och han är även initiativtagare till gruppcykelturerna.

– Tillverkaren Specialized har en egen vindtunnel och med hjälp av den har de inte bara forskat i cyklarnas aerodynamik utan även i hur man kan minska luftmotståndet i hjälmar och övriga utrustning. De hade också ett jippo där folk fick komma med önskemål om vad de skulle testa. Bland annat kollade de hur stor nyttan är om cyklisten rakar sina ben. Skillnaden var mätbar, säger Karhu.

Bättre komfort är också något tillverkarna satsat på. För en landsvägscyklist, som måste ta sig fram på dåliga vägar, gör någon form av stötdämpning cykelturen mycket behagligare.

Tidigare var stötdämpningen inbyggd i ramen men den senaste trenden är att dämpningen finns i styrstångens axel och i sadelröret ovanför ramen.

– Här har nyligen skett en förändring i tankesättet. Tidigare var stötdämpningen inbyggd i ramen men den senaste trenden är att dämpningen finns i styrstångens axel och i sadelröret ovanför ramen. Målet är bättre köregenskaper.

Men fler finesser leder till högre priser.

– Ännu för fem år sedan köpte de som började med cykling ofta en cykel med aluminiumram som första cykel. Men i dag satsar många direkt på en kolfibercykel som de sedan uppdaterar allt efter när intresset ökar. Rätt skor, hjälm och övrig utrustning ökar cykelnjutningen.

Hur mycket, eller hur lite, man än väljer att satsa på utrustningen så är rätt inställningar a och o. Här kan man få hjälp från sin cykelbutik.

– För det första bör själva cykeln vara i rätt storlek. En av fördelarna med att handla i en stenfotsbutik jämfört med nätbutiker är att man får hjälp att välja rätt cykel. Men den måste också vara rätt justerad så att rörelsebanorna blir raka när man cyklar. Annars är det tungt att cykla och man kan även drabbas av träningsskador.

ETT BRA ÅR. Kimmo Karhu säger att den varma sommaren fått ut cyklisterna på vägarna. Det fina vädret har även synts i mängden kunder i butiken. Bild: Kristoffer Åberg

Samhörighet

En av fördelarna med att gå med i till exempel Kimmo Karhus cykelturer är att man får hjälp med att cykla på rätt sätt.

– Vi lär oss bland annat att cykla i grupp på ett tryggt sätt. Tanken är att turerna ska vara avslappnade tillställningar där man också kan umgås med varandra. Vi brukar köra längs med olika rutter, jag tar gärna emot förslag. Nyligen körde vi till exempel samma rutt som tävlingscyklisterna i Borgåloppet. Vi håller en lugn takt, det handlar inte om en tävling och vi lämnar ingen efter oss.

Vad som är en lugn takt är i det här fallet en relativ fråga, Karhu säger att medelhastigheten under de par timmar långa turerna ligger vid 25–28 kilometer i timmen.

– Det är mindre påfrestande att cykla i grupp och om man dessutom råkar ha medvind är det inte särskilt tungt. Jag önskar alla välkomna med i gruppen vare sig man är kvinna eller man, nybörjare eller rutinerad cyklist. Vi startar utanför butiken varje tisdag klockan 18.15. Om det regnar är inte gruppledaren med, men det är ändå fritt fram att cykla.