Asfalt!

Asfalt är ofta en efterlängtad vara.

När jag var barn gjorde familjen många och långa bilresor. Den oftast återkommande långa resan var ut till landstället i Nagu, dit det kunde ta upp till sex timmar med dåtida vägar och köer vid färjorna. När vi tre syskon i "kuplans" baksäte inte bråkade så sjöng vi eller följde med livet utanför bilfönstren. Min syster hittade på en sång där man lallande bytte melodi beroende på hurdana linjer och streck det var på asfalten. Det här kunde vi underhålla oss med förvånansvärt länge. Ibland förlängdes resan av vägarbete, men var det asfaltläggning var jag bara förtjust. Med barnets beundran följde jag med asfaltgubbarnas arbete, kraftiga och solbrända, ofta med cigarett dinglande i mungipan. Pappa sade att de där svettiga gubbarna har ruskigt bra lön. Med näsan mot fönstret följde jag med hur den rykande asfaltmassan spreds ut, klämdes ihop av bullriga tunga maskiner och blev till ny kolsvart landsväg.

Asfalt är ofta en efterlängtad vara. Speciellt om man bor längs en väg som mest påminner om ett lapptäcke av sprickor, hål och asfaltfläckar där man fyllt de värsta groparna. Därför kom vårens nyhet om att Ebbovägen i Borgå skall få ny asfalt ännu i höst som en stor förtida julklapp. Medan vi som bor längs Ebbovägen fröjdas är förståeligt nog invånare i många andra byar besvikna över att det ännu inte var deras tur. För faktum är ju att många av bygdens landsvägar är i bedrövligt skick. Kör man bil så tar däck och stötdämpare stryk och färdas man med cykel eller moped är den ojämna och söndervittrade vägrenen direkt farlig.

Asfaltläggning är ändå inget billigt projekt och det verkar vara omöjligt för beslutsfattarna att hinna med i kapplöpningen med vägnätets förfall. Den cirka åtta kilometer långa Ebbovägens asfaltering har en budget på en dryg halv miljon euro läste jag på webben. Då handlar det om en ganska smal byväg. Då det gäller bredare trafikleder och motorvägar stiger självklart kostnaderna till verkligt stora belopp. Det är inte svårt att räkna ut att till exempel den ofattbara mängden mögeldrabbade skolor och andra offentliga byggnader minskar på möjligheten att asfaltera sönderkörda vägar.

Själv är jag förstås tacksam över att snart få färdas på nylagd asfalt mellan hem och arbete. Då lovar jag att också använda cykeln oftare. När nyheten nådde mig blev jag så ivrig att jag ville läsa in mig lite mer på det här med asfalt. Denna svarta "geggamåja" består av den tunga oljeprodukten bitumen som binder samman det varierande stenmaterialet. Blandningen värms upp till hög temperatur vilket leder till den rök och lukt som vi alla känner igen. Det är ändå inte som man kanske skulle tro materialet eller värmen som är de största orsakerna till att asfaltläggarens arbete kan vara farligt. Nej, det största arbetsmiljöproblemet handlar om oss som irriteras av vägarbeten och gasar på utan att följa anvisningar och fartbegränsningar. Något att tänka på i väntan på ny asfalt.

Mats Fontell ungdomsarbetare och trubadur

Mer läsning