Artsibbe tillbaka efter utmanande coronapaus

Keramik och skulpturer har en synlig roll i årets utställning. Ella Tahkolahti (t.v.), Heidi Savilakso-Saatsi och Carin Bengts gör de sista finjusteringarna före vernissaget. Bild: Mikael Grönroos

På grund av pandemin bröts traditionen med den årliga utställningen Artsibbe i fjol. Nu är Sibbokonstnärernas årliga vernissage till beskådande igen, i Artborg 35 i Östanåparken Ett hundratal verk ställs ut i övervåningen av Nickby sjukhus gamla tvätteri.

– De flesta verken som kommit in i år är gjorda i ganska traditionella tekniker. Videoverk och fotografier finns det mindre av i år. Kanske beror det på att man inte orkar jobba framför en skärm, säger Sibbo konstnärers ordförande Heidi Savilakso-Saatsi.

De verk som lämnats in till årets utställning är färre än tidigare år. En av konstnärsföreningens aktiva medlemmar är Carin Bengts som utöver att hon hjälpt till med att hänga upp utställningen också i år ställer ut en färsk oljemålning, denna gång två vinglas på ett bord under en grönskande klotpil, i stil med många av hennes tidigare verk som föreställer miljöer i hennes hemknutar.

Sibbo konstnärer r.f:s årliga utställning i Artborg 35.

I år visas 93 verk i olika tekniker.

Airi Salosmaa – Ljus och mörker, Pesula-galleriet

Målade täljstensskulpturer, blandteknik

Utställningarna är öppna t.o.m. 29.8: ons kl. 12-16, tor-fre kl. 16-20, lör-sön 12-16.

Pilvilinnavägen 2 G i Östanåparken.

Coronapandemin har kanske inte satt sin prägel i själva verket men nog i produktiviteten, menar Bengts.

– Det märks på det sättet att jag inte målat speciellt mycket. Jag tänkte i början (av pandemin) att nu har jag all tid i världen eftersom jag inte kan träffa människor. I stället för att börja måla kan jag sitta framför Youtube och sådant. Nåt slags depression rullar på i bakhuvudet, helt tydligt. Och jag är inte den enda.

Också Savilakso-Saatsi har producerat mindre under coronapandemin än tidigare, vilket hon tror kan bero på att hennes undervisning som skett på distans har tagit så mycket tid och energi att hon varken hunnit eller orkat.

Blandat godis

Också Artsibbe 21 är varierande både till uttryck och kvalitet men det finns många godbitar och frågan om vad som är bra konst är ofta mycket personlig. Det är lätt att hitta konst som man gillar bland verken.

– När de började komma in såg verkade det vara ganska mörka nyanser, men det blev ljusare till slut, säger Savilakso-Saatsi.

Man kan säga att utställningen är delad i två delar. I det mindre utrymmet samsas träskulpturer med olika kompositioner och en del mörkare bilder medan den större salen bjuder på mera ljus och en del humor.

– I år har vi fått in mycket keramik och det gläder mig. Genast då man kommer in ser man en stilig rad, med verk av olika keramiker, säger Ella Tahkolahti som fungerar som utställningens koordinator.

Airi Salosmaas skulpturer är både granna, dystra och tankeväckande. Bild: Mikael Grönroos

Ville Laurinkoski som studerar vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn och är nyss hemkommen från ett halvår i Lissabon ställer denna gång ut ett ljudkonstverk som han kallar Marionette. På vernissagen bidrog han dessutom med ett performance. Han upplever coronatiden som svår eftersom restriktioner satt stopp för performance.

– Men det har också hänt annat. Jag har haft möjlighet att ta min tid och läsa och göra research.

Glädje och sorg bland betongväggar och vita kakel

Samtidigt med Artsibbe kan man också besöka Airi Salosmaas separatutställning av täljstensskulpturer i Pesula-galleriet i den nedre våningen av Artborg 35. Salosmaa är grundande medlem i konstnärsföreningen och en av de långvariga och förtjänta medlemmar som fått eller kommer att få möjligheten att presentera sin konst i galleriet.

Själv beskriver hon utställningens tema som dualism och dualitet, sommarens lätthet och ljus som kontrast till vinterns sorg ångest och mörker. Skulpturerna återspeglar den förändring som drabbat henne i samband med hennes mans sjukdom.

Täljstensfigurerna är målade och Salosmaa har använt flera olika material för detaljerna. Trots en ganska glad färgskala kan också denna utställning delas upp i en ljusare och lite mörkare del.

– Det är den mest personliga av mina utställningar hittills, säger Salosmaa.