Arbetsplatshelvetet är verklighet

Mobbning

Hen är ju så charmig när hen vänder sitt vackra leende ansikte mot makthavarna och dem hen vill nyttja. Alltid så glad och pigg och vänlig. Sitt andra ansikte visar hen bara åt sina offer.

Hen säger sig veta och kunna allting av värde och påstår sig jobba hårt. Sina offers kunnande och framgångar förringar hen.

Hen anpassar sin sanning, ändrar regler och ger motstridiga order beroende på stunden och publiken. Själv följer hen inga regler och förklaringarna bevisar att hen aldrig gjort misstag.

Hen intrigerar, ljuger, manipulerar, använder psykiskt våld och hot. Enligt hen är det alltid offret som är skyldig. Då hen känner sig sårad har hen rätt att hämnas, krossa allting som känns otrevligt, men få anar på förhand vad som sårar. Hen håller långa monologer som inte får avbrytas. Själv vägrar hen att lyssna. Diskussioner kommer inte på fråga. Frågor och förslag kallar hen "order nerifrån". För sina offer gillrar hen fällor, ser till att alla alternativ ger rätt att bestraffa. Hen skapar ångest och rädsla, hopplöshet och frustration, gråt och hat. Bakom offrens ryggar berättar hen i förtrolighet om offrens brister och sina egna bragder i kampen för arbetsplatsens bästa. Av sina övermän får hen självklart beundran och stöd.

En elak chef sporadiskt är otrevligt, regelbunden elakhet kallas mobbning, långvarig mobbning kallas tortyr.

Vår chef räknar med att ännu vara kvar i över tio år. Vårt arbetsplatshelvete är vardag. Ingen hjälp finns att få, för vem kan väl tro på offrens absurda berättelser? Personalen är säkert bara avundsjuk och lat och besvärlig och överdriver …

Enligt Arbets- och näringsministeriet är Finland arbetsplatstrakasseriernas förlovade land med långt över 100 000 drabbade arbetstagare. Långvariga trakasserier påverkar offren både psykiskt och fysiskt, de isolerar sig socialt och risken för självmord ökar. Vanligt är också att kolleger börjar visa symtom som depression, nervositet, fatigue (medicinsk term för trötthet, red:s anm.) och sömnsvårigheter. Kolleger kan å andra sidan också möjliggöra trakasserierna, eller som professor Liisa Keltikangas-Järvinen konstaterat: "Innan trakasserier kan uppstå, måste det finnas en grupp som klappar i händerna eller åtminstone vänder bort blicken och låter trakasserierna fortgå."

Trött och besviken

Mer läsning