Arbetsmarknaden bör förnyas

Efter förtroendeomröstningen i riksdagen är det att hoppas att lagförslaget om uppsägningsskyddet kommer till riksdagen för behandling.

Förra veckan har vi i riksdagen debatterat hur väl vår arbetsmarknad fungerar. Vi har också röstat om ett exceptionellt meddelande angående regeringens sysselsättningspolitik och om uppsägningslagen. Själv röstade jag blankt av orsaker jag redogör för här nedan.

Regeringen har både lyckats och misslyckats i sin sysselsättningspolitik. Sysselsättningsgraden har höjts som en följd av det allmänna konjunkturläget, men regeringen har också fattat bra beslut. Det största misslyckandet är uteblivna strukturella reformer. Regeringen har till exempel inte lyckats reformera familjeledigheterna, reformen är viktig eftersom den stöder både jämställdhet och höjer sysselsättningsgraden.

Regeringen har inte heller lyckats främja det lokala avtalsförfarandet. Att avtala lokalt medför flexibilitet och stöder sysselsättningsläget lokalt. Behovsprövningen för utländsk arbetskraft borde också slopas. För alltför många företag i till exempel Nyland har det blivit näst intill omöjligt att hitta utbildad arbetskraft. Därför är det alldeles avgörande att vi satsar på skräddarsydda, flexibla utbildningslösningar.

Regeringen har också fattat bra beslut som medför nödvändig flexibilitet. Som exempel kan nämnas möjligheten att studera under sex månader med bibehållen arbetslöshetsförmån och förlängd prövotid.

Under nästa riksdagsperiod bör en ambitiös familjeledighetsreform genomföras och reformen av socialskyddet bör utgå från att det i alla situationer ska vara möjligt och löna sig att ta emot också kortare anställningsförhållanden. Vilket fallet inte är nu.

Vi behöver nya modeller och finansieringsinstrument för att kunna skräddarsy också kortare utbildningsmoduler. Den arbetsföra befolkningen måste kunna uppdatera sitt kunnande allt oftare och på ett flexibelt sätt.

Det var alltså inte möjligt för mig att understöda regeringens sysselsättningspolitik som helhet. Inte kunde jag heller rösta för fortsatt beredning av ett lagförslag jag inte sett. Efter förtroendeomröstningen i riksdagen är det att hoppas att lagförslaget om uppsägningsskyddet kommer till riksdagen för behandling. Annars har regeringen försatt riksdagen i en besvärlig situation. I sinom tid tar riksdagen ställning till lagförslagets innehåll.

Uteslutet var också att rösta emot förtroende eftersom det krävs två parter för ett bråk. Också fackförbunden borde se sig i spegeln. Hur fungerande är deras intressebevakning om man snabbt vill ta till det grövsta vapnet, strejkvapnet?

Av ovannämnda orsaker röstade jag blankt. Det är viktigt att fortsätta reformera arbetsmarknaden mångsidigt och genom att förnya strukturerna. Sysselsättningsgraden är i Finland lägre än i övriga nordiska länder så mycket arbete återstår.

Mikaela Nylander riksdagsledamot (SFP)