Är kvinnor fortfarande blåögda och passiva?

Är det så att kvinnorna inte längre alls har någon makt i hälsovårdspolitiken?

Det skulle vara ett stort angrepp mot kvinnornas rättigheter om det fattas beslut att upphöra de gynekologiska operationerna i Borgå. Är det så att kvinnorna inte längre alls har någon makt i hälsovårdspolitiken? Vi fick ett exempel på attityder om kvinnors rättigheter när riksdagen röstade om Timo Soinis förtroende. Också kvinnorna var med om att stöda Soinis deltagande i demonstrationen i Kanada. Det var det som omröstningen verkligen handlade om även om det har förklarats annorlunda på det sätt som det brukar göras i politiken.

För att stoppa den alltmer ökande trenden att män beslutar och tar initiativ i frågor som gäller kvinnor, till exempel inom hälsovården borde kvinnorna vakna upp snabbt. Varför inte kontakta de kvinnliga beslutsfattarna för att kräva att de skrider till åtgärder för att åtminstone kvinnornas rättigheter och tillgång till hälsovården kunde hållas på nuvarande nivå?

I alla fall borde kvinnliga (manliga också) riksdagsledamöter förklara varför de betedde sig som de gjorde i Soini-fallet. Ingen skulle ha anat att en sådan dag skulle komma och den kom ändå. Är vi kvinnor fortfarande blåögda och passiva? Eller vad är orsaken till händelseförloppet som är på gång?

Kunde ÖN intervjua de kandidater som sitter i eller vill till riksdagen från Nyland? Vad tycker de om situationen i det lilla sjukhuset och har de något verkligt inflytande i beslutsfattandet i framtiden om de blir valda? Det har tyvärr visat sig att enskilda ledamöters samvete inte spelar någon roll i de stora sammanhangen.

Ärliga svar saknas.

Pirkko Eerola-Pilvi Borgå