Anför besvär om beslutsgrunderna är fel

– Det är relativt vanligt att de anhöriga och stadens myndigheter har olika uppfattning om en äldre persons behov av en plats på servicehus, säger Leila Eklöv, servicechef inom äldreomsorg och handikappservice i Borgå.

Hur processen gått till då den gamla mamman i artikeln invid fick avslag på ansökan om en plats på ett servicehus kan Leila Eklöv inte ta ställning till. Däremot kan hon berätta om hur man inom staden i allmänhet jobbar för att äldre personer med sviktande rörelseförmåga och kognitiv funktionsnedsättning får den service de behöver och har rätt till.

Initiativet som siktar mot att en äldre person ska få en plats på ett servicehus kan göras av den äldre själv, hans eller hennes anhöriga, av en vårdare inom hemvården eller vårdpersonalen på rehabiliteringscentret i Näse.

– När ärendet anhängiggjorts utreds klientens situation. Arbetet görs av en servicekoordinator till exempel på servicerådgivningen Rodret eller inom hemvården eller på rehabiliteringscentret i Näse. Den här personen samlar in information om klientens behov av service genom den vårdhistoria som finns och vanligen genom att höra hemvårdspersonal, klientens anhöriga och klienten själv. Oftast får man den här vägen en bra bild av hur det står till. Grundregeln är att klienten ska höras men om hon eller han har en kognitiv funktionsnedsättning så kan det vara svårt för klienten att på ett objektivt sätt ta ställning till sin situation.

Utreda motivationen

Om det är någon annan än klienten själv som lämnat in ansökan om en plats på ett servicehus måste man också utreda om klienten är beredd att ta emot platsen om en sådan beviljas.

– Om klienten inte är motiverad att ta emot en plats är det onödigt att utreda saken. Det händer nämligen också att klienter inte vill ha en plats trots att han eller hon objektivt sett skulle ha rätt till dygnetrunt-vård. Väldigt många klienter önskar att få bo kvar hemma, i praktiken leder det här till att de som bor på servicehusen har en väldigt nedsatt kognitiv funktionsförmåga.

Då den relevanta informationen om klienten samlats in går frågan vidare till en arbetsgrupp bestående av en läkare, en servicekoordinator och en ledande servicekoordinator.

Utifrån det man vet om klientens situation tar arbetsgruppen ställning till hur man kan tillgodose klientens behov av service.

– Utifrån det man vet om klientens situation tar arbetsgruppen ställning till hur man kan tillgodose klientens behov av service. Kan man öka antalet hemvårdsbesök per dag eller kan man ordna med dagverksamhet eller intervallvård? Om de här alternativen anses vara otillräckliga kan klienten beviljas dygnetrunt-vård på ett servicehus som drivs av staden själv eller den privata sidan.

Oenighet ganska vanligt

I artikeln invid hävdar kvinnan att påståendet i beslutsmaterialet om att hennes mamma på egen hand kan ta sig till centrum med servicelinjen helt enkelt inte är sant. Eklöv tar inte ställning till frågan men säger att påståendet härstammar från den del av processen där klientens behov utreds.

– Om klienten anser att beslut tagits på fel grunder har hon rätt att anföra besvär. Juridiskt sett är det klienten själv som har besvärsrätt, i praktiken är det ändå ofta en anhörig som hjälper till

Eklöv tillägger att det är ganska vanligt att myndigheternas och de anhörigas uppfattningar om klientens situation är motstridiga. Det är inte heller ovanligt att besluten överklagas.

– I fjol beviljades 139 klienter en plats på ett servicehus medan 60 ansökningar avslogs. Min uppfattning är att besvär lämnas in i ungefär en tredjedel av fallen då beslutet var nekande.