Ambitiös pånyttfödelse

OMFATTANDE. God of War är ett långt och matigt äventyr, rikligt fyllt med minnesvärda ögonblick, mäktiga vyer och överraskningar.Bild:

Ny mytologi, omkonstruerad stridsmekanik och större narrativa ambitioner. Sonys likbleke krigsgud är tillbaka som vi aldrig sätt honom förut.

God of War

Format: PlayStation 4

Åldersgräns: 18

Betyg: 4/5

God of Wars PS4-debut är verkligen inte vilken uppföljare som helst, utan – som den sifferlösa titeln vittnar om – början på något helt nytt. Till att börja med har den grekiska mytologin växlats mot nordisk (hur allt hänger ihop får du nöjet att upptäcka själv) och den askgrå krigsguden Kratos fått ett passande vikingaskägg. Vidare har de sammankedjade svärdklingorna ersatts med en stadig yxa som huvudvapen, vilken helt förändrar tempot och känslan i striderna.

Upplägget drar lite åt Dark Souls-hållet och är mer eftertänksamt, med en tillfredsställande respons i varje slag och ökad tonvikt på tajmning och avläsningsförmåga. Fienderna är ofta färre till antalet men samtidigt desto slugare, aggressivare och mer oberäkneliga i sitt rörelse- och attackmönster – vilket tvingar en att ständigt vara på tå, hålla sig i rörelse och anpassa sin strategi. En uppsjö av olika attacker och förmågor som kan anpassas och uppgraderas i olika steg, samt möjligheten att slunga i väg yxan som en projektil, ser till att alltid hålla striderna varierade och underhållande.

Utöver det nya nordiska temat, med skiftet det innebär i miljöer och fiendeflora, har mycket hänt även strukturmässigt. Även om bandesignen mestadels är formad likt osynliga korridorer är allt nu sammanflätat till en större helhet; med centrala nav, alternativa vägar och större rörelsefrihet.

Äventyrskänsla

Utöver att skänka känslan av ett större sammanhang har det gett utvecklarna utrymme att strössla världen med små sidospår och hemligheter, som på ett snyggt sätt förlänger hållbarheten och fördjupar äventyrskänslan utan att för den delen tvinga på något. God of War har precis rätt mått av frihet.

Det enda som i slutändan skaver lite i helhetsintrycket är den nye följeslagaren och centrala fokuspunkten Atreus – Kratos son som brister i utförandet mer än själva idén. Ambitionen har varit att genom hans närvaro tillföra upplevelsen en ny mänsklig dimension och spelmässig krydda i pussel och strider. Men hans påflugna, bitvis misstänkt "Youtube-fierade" sätt att ständigt kommentera allt och alla kan bli påfrestande, och ger stundtals helt annan effekt än den charmiga naivitet som troligen eftersträvats.

Men sammantaget, i synnerhet konceptuellt och tematiskt, är God of War en uppvisning i hur man kan gjuta nytt liv i en spelserie utan att förlora dess identitet – och en stark grund att bygga vidare på.

Det är inte det God of War vi lärt oss känna och älska under alla dessa år – men väl ett nytt att slukas upp och förälska sig i på helt egna premisser.

Alexander Ekelund