Allt fler tar men kör ändå

Skulle du köra bil efter att ha druckit sju mellanöl? De allra flesta svarar nej och resonerar att om man tar så kör man inte. Men många gör det – dricker alkohol och kör bil.

Oroväckande är att rattfylleriet inte minskar, och dessutom att antalet drogpåverkade i trafiken ökar.

De senaste åren har rattfylleri och konsekvenserna av det inte varit hett stoff i den offentliga diskussionen. Men statistiken visar att rattfylleri fortfarande är ett samhällsproblem.

Var femte dödsolycka i trafiken förorsakas av en rattfyllerist. Vanligtvis dör rattfylleristen själv eller hans passagerare i olyckan. Var tionde som omkommer i en olycka till följd av rattfylleri är en utomstående.

Tur hade den medelålders dam som nyligen krockade med en lyktstolpe i rondellen i Östermalm i Borgå. Tur hade också övriga trafikanter. Ingen blev nämligen skadad. Polisen fick dra ut den motvilliga föraren ur bilen, och alkotestet visade på över 3,5 promille alkohol. Det motsvarar ungefär sju mellanöl.

Den gången var det alkohol, men polisen säger att de allt oftare ser förare som är påverkade av droger eller drogmediciner.

En onykter chaufför fungerar inte som hen borde. Alkohol och en del droger förlänger reaktionstiden och gör synfältet smalare. Amfetamin gör till exempel att föraren blir mycket aggressiv i trafiken.

Enligt strafflagen gör en förare sig skyldig till rattfylleri om alkoholhalten i blodet är minst 0,5 promille. Grovt rattfylleri är det om alkoholhalten är minst 1,2 promille i gärningsmannens blod. Straffet varierar mellan böter och fängelse, och körkortet dras in.

Att allt fler drogpåverkade rör sig i trafiken beror bland annat på en allt liberalare inställning till narkotika. Dagens unga dricker inte alkohol som förr men allt fler använder droger.

Effektiv trafikövervakning kan förebygga rattfylleri till en del, eftersom övervakningen höjer risken att åka fast.

Eter att rörliga polisen lades ner 2014 har man allt mer övergått till automatisk trafikövervakning. Samtidigt ökar trafiken på vägarna.

Omfattande intensivövervakning av droganvändningen i trafiken anses vara för dyrt för att genomföra. När det kostar några cent att testa om en person har druckit alkohol kostar ett narkotikatest cirka 20 euro. Polisen gör drygt 10 000 narkotikatest årligen jämfört med över en miljon alkotest.

Påfallande ofta visar det sig att rattfyllerister upprepade gånger kör utan giltigt körkort. De är med andra ord polisens bekanta sedan tidigare, och i praktiken vane-rattfyllerister.

Med tekniska lösningar som alkolås kan man effektivt minska på rattfylleri, men alkolås finns inte i alla bilar och de är dyra.

Förebyggande åtgärder kostar alltså, men rattfylleriet orsakar också stora kostnader. Ekonomiska, men även personliga tragedier när människor skadas eller dör i olyckor.

Rattfylleri handlar om attityder. Många anser att det inte är så farligt att ta några öl och sedan köra bil. Vi borde alltså påverka attityderna så att man inser farorna med att köra bil med alkohol eller droger i kroppen.

Antagligen finns det ett långvarigt missbruk i bakgrunden om man sätter sig bakom ratten efter att ha hällt i sig alkohol eller pumpat kroppen full med droger. Hos den här gruppen missbrukare går knappast en kampanj om attityder hem.

Alkohol- och drogberoende kan beskrivas som sjukdom, men sjukdomsdiagnosen är inte helt okontroversiell. Många menar att missbruk inte är annat än ett beroende som man själv aktivt har valt in i sitt liv. Förutom att bearbeta attityder, införa alkolås, trafikövervakning och straff krävs alltså satsningar på vård för missbrukare för att minska antalet förare som kör drogade eller berusade.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland