Allergihundar är ingen lätt ekvation

En allmänt tagen sanning är att vissa hundraser lämpar sig bättre än andra för allergiker. Riktigt så lätt är det ändå inte.

Labradoodlen Tollo är bara delvis trogen sitt namn. Visst, han är lite fjantig, men det är inget fel på intelligensen. Han kan rulla runt, prata, sitta, ligga och nysa på kommando – även om det är lite svårt med nysandet just i dag så han skäller i stället. Ja, och så får favoritordet "köttbulle" honom att vakna till.

Tollo är en australisk labradoodle och han kom till sin familj i Borgå för ungefär fyra år sedan. Rasen, som för övrigt inte är någon egentlig ras, brukar lyftas fram som en så kallad allergihund. Det var också så han hamnade hos matte Jenna Möter.

– Jag är allergisk mot en rad djur, och så hittade jag den här rasen. Den danska uppfödaren blev inte alls överraskad när jag nämnde allergin. Efter att ha pratat med henne tyckte hon att vi bra kunde hämta Tollo, säger Jenna Möter.

Inget självklart

Möter har en köttbulle i högsta hugg för att få Tollo att fokusera på annat än att det finns en ny människa i lägenheten – en människa som dessutom är oförskämd nog att bära skägg. Tollo ogillar män i skägg.

– Det var en liten risk att ta honom, om det sedan hade visat sig att jag ändå varit allergisk. Eller risk och risk, uppfödaren hade tagit tillbaka honom. Men allt har gått bra.

Listan på hundar som sägs lämpa sig för allergiker är inte särskilt lång, men det finns klassiska exempel som australisk labradoodle, bichon frisé och lagotto romagnolo. Labradoodle brukar väcka speciellt varma känslor: rasen ser kul ut och har ett lynne som lämpar sig för barnfamiljer. Den har funnits i ett trettiotal år och brukar räknas som en av de bästa för allergiker.

Så lätt är det ändå inte – för trots den allmänt tagna sanningen finns inga "allergihundar". Det är en myt, och en mycket seglivad sådan.

Till exempel pekar forskning från 2012 på att labradoodle har ungefär samma nivåer som sex andra hundraser av allergenet Can f 1 – som ungefär sextio procent av hundallergiker reagerar på. Jenna Möter tror ändå att det finns vissa fördelar med just labradoodle.

– Jag har inte stött på någon som tvingats ge ifrån sig hunden på grund av allergi. Ändå inser jag att där finns skillnader på individer. Hundarna är olika.

NYFIKEN. Tollo är glad och nyfiken, men är skeptisk till män med skägg. Bild: Max Nyberg

Seglivad myt

Allergi-, hud- och astmaförbundet kommer också med sorgliga besked för den som hoppas på att hitta en allergiras: hur allergiframkallande en hund är beror på individen och den enskilda hunden. Rasen spelar absolut ingen roll.

Anne Vuorenmaa, sakkunnig på förbundet, suckar först djup när hon får frågan. Sedan säger hon att hon jobbat med allergier i tjugo år och att myten levt med hela tiden.

– Många tar det som en sanning att vissa raser ger färre allergier än andra. Det handlar om skillnader mellan individer, precis som med människor. Vissa avger mera mjäll, vissa har torrare hud än andra. Det finns inte hundraser som inte orsaker allergiska reaktioner.

Förbundet får ofta frågor kring hundar och allergier. I regel handlar det om praktiska saker, som huruvida man kan rengöra en lägenhet där det tidigare funnits hundar, eller om man måste göra sig av med sin hund om man är allergisk. På den sista frågan är svaret ett ganska oklart "inte nödvändigtvis".

– Det beror på vilka symtom man har. Om det är lätt att sköta med mediciner, som nässpray och antihistaminer, så är det inget problem. Astmatiska symtom kan vara svårare.

Mera allergier

En allmänt tagen sanning som däremot stämmer är att det finns allt fler människor med allergier, en utveckling som ägt rum under de senaste årtiondena. Orsakerna är många, men en avgörande är att vi lever i alltför städade och rena omgivningar.

– Allergier beror delvis på arvsmassan, delvis på omgivning. Och omgivningen har förändrats mycket sedan våra mor- och farföräldrar jobbade i skogen och på åkern. Vi tillbringar största delen av vår tid inomhus, säger Vuorenmaa.

Det finns också forskning som pekar på att barn som växer upp i hushåll med djur eller på lantgårdar har färre allergier. Det är ändå ingen garanti – det är en statistisk sannolikhet. Eller, för att uttrycka det semivetenskaplig: risken att få allergier blir lägre om man växer upp i jordbruksmiljöer eller med husdjur.

– Om man sedan födseln varit i hushåll med djur, till exempel hundar, så får man ett visst skydd. Den avgörande faktorn är inte hunden. Det är floran av mikrober som hunden för med sig. Vi lever i för rena miljöer, där immunsystemet inte får utmaningar.

Helt hopplöst är det ändå inte för allergiker. Det finns hundar som orsakar mindre problem med allergier, det gäller bara att se förbi myten med raser. Vissa hundar råkar bara orsaka mindre problem. Dilemmat är det är inte bundet till valpens mamma, vilket innebär att valpen inte nödvändigtvis lämpar sig även om mamman gör det. Samtidigt kommer vuxenpälsen först vid ungefär sex månaders ålder. Det innebär att problemen kan dyka upp först några månader efter att hunden flyttat in.

Finns behandling

VÅRD. Maria Myllylä och Liisa Winter har jobbat med allergier i ett par årtionden. Bild: Max Nyberg

En annan möjlighet är allergibehandling, något som ändå är fruktansvärt dyrt om det är bara för ett husdjur. Behandlingen ges normalt bara till människor som behöver vara i kontakt med djuren via sitt jobb, som veterinärer eller kennelföretagare, eller till exempel blinda som behöver ledarhund.

Maria Myllylä och Liisa Winter på Borgå läkarcentral har jobbat med allergier i omkring två årtionden. Också de har märkt att antalet allergiska personer ökat märkbart, och också de noterar att många litar på att vissa hundraser orsakar mindre allergier. Det är ändå många år sedan de senast behandlade någon för hundallergi.

– Det ska nog vara goda orsaker för att påbörja behandlingen. Det kräver att symtomen är så allvariga att man inte kan sitta på bussen bredvid en hundägare eller att man jobbar med hundar, säger Myllylä.

– Folk ringer ofta oss för att fråga om man kan göra allergitest på barnet för att familjen tänkt skaffa en hund. Tyvärr fungerar det inte så, man måste vara i kontakt med hunden för att veta. Det går inte att säga på förhand, säger Winter.

Dyr behandling

VÄNNER. Jenna Möter tog Tollo med tanken att hunden inte skulle orsaka allergiska reaktioner. Det gick som tänkt, men det var inte självklart. Bild: Max Nyberg

Den som vet att den är allergisk och ändå vill genomgå processen kan räkna med tre års behandlingar och mellan två och tretusen euro i kostnader. Behandlingen inleds med veckovisa injektioner, dagliga piller eller regelbunden dos av vätska under tungan.

En allergi handlar i grunden om att kroppen reagerar fel och tolkar signalerna som något farligt, och med behandlingen försöker man programmera om kroppens sätt att reagera.

I praktiken handlar behandlingen om att ge de ämnen som kroppen skapar en allergisk reaktion mot – grovt sagt får man alltså hundmjäll injicerat i kroppen.

– Det är visserligen mycket förädlat och kemiskt behandlat, men grovt förenklat är det precis så. Tanken är att sakteligen öka toleransen, säger Winter.

Jenna Möter är ändå nöjd med sin hund trots vetskapen om att rasen inte garanterar allergifri samvaro. Tollo gillar barn, är lätt att skola och lätt som första hund – som han är för Möter.

– De facto har jag inte varit allergisk mot honom, såsom det utlovades. Dessutom förstår han att barnet är ovanför honom i rang, och hoppar inte ens upp i barnets säng. Tollo är en fin och människokär hund. Och så ser han så rolig ut att man blir på gott humör.

Labradoodle

Är en korsning mellan en labrador och en pudel. Finns i tre olika storlekar.

Avlades fram i Australien i slutet av 1980-talet för få fram ledarhundar till synskadade personer med pälsallergi.

Forskning visar ändå att den har ungefär samma mängder allergener som andra raser.

Allergibehandling (hyposensibilieringsvård) är en behandling som minskar på symtomens uppkomst, medan allergimediciner som antihistaminer och nässpray och bara lindrar symtomen.