Alla vinner på öppet förfarande

Bild: Karl Vilhjálmsson

Det kanske är dags för staden att börja använda nya metoder för att sälja fastigheter.

Det råder delade meningar om det gick helt rätt till när staden sålde det så kallade Nylanderska huset i Gamla stan i Borgå. Oavsett kanske det finns skäl att förändra praxisen, för öppen kan man inte beskylla affären för att vara.

Huset, som finns på bästa plats invid domkyrkan, kom till staden som ett arv och värderades ursprungligen till trekvarts miljon euro. Så mycket fick man aldrig, och till sist såldes fastigheten för 630 000 euro i en process som Östnyland skrev om för en vecka sedan.

Affären hade drag som lätt kan uppfattas som konstiga. Som att man först får in en offert, sedan förlänger säljtiden utan att meddela den första anbudsgivaren, och till sist accepterar en annan offert – som är bara aningen högre än den ursprungliga. Förfarandet fick sin förklaring bland annat i att den ursprungliga anbudsgivaren hade föreslagit att man betalar hela köpesumman först i ett senare skede.

Det konstiga i det hela är att man hade kunnat förhandla om saken ifall anbudsgivaren hade vetat om att försäljningstiden förlängts och att någon gett ett högre anbud. Nu gjorde staden konstigt nog av allt att döma helt rätt eftersom man accepterade det högre anbudet.

Stadsstyrelsens ordförande Jakko Jalonen konstaterar i efterskott att ett annat, mera öppet förfaringssätt kunde ha varit på sin plats eftersom det var fråga om ett unikt säljobjekt.

Affären tillvägagångssätt kan också anklagas för att vara föråldrat, särskilt när olika former av auktioner börjar bli vardag. I en auktion är processen helt öppen, där köparna kan följa med om någon ger ett högre anbud. Det är också en process som ofta leder till högre slutsummor. Regionförvaltningsverket rekommenderar metoden. Tanken är att undvika processer som kan uppfattas som orättvisa.

Samma metoder har varit vardag redan länge till exempel i Sverige, båda på privata och offentliga sidan. I Finland marknadsförs metoden nu hårt, även om den funnits redan ett tiotal år. Bland annat använder sig Kiinteistömaailma av ett system där man gör ett första anbud, varefter det går att följa med vad andra potentiella köpare bjuder – i praktiken alltså en auktion.

Systemet är öppet, men det är förstås inte helt oproblematiskt. Det finns otaliga trådar på internet där metoden kritiseras – som att en lägenhet kan verka ovanligt billig, men i slutändan visar sig vara dyr. Ett exempel figurerar i kvällspressen, där en lägenhet såldes för 100 000 euro mera än utgångspriset. Det är också lätt att bjuda aningen mer än man tänkt sig: flera små höjningar känns inte lika farliga som en stor. Vissa anser att säljaren är den som vinner på det, inte köparen. Ett lägre utgångspris fungerar förstås för att väcka intresse, något som också är idén med förfarandet.

Trots kritiken är det något som kommunerna borde ta sig an när det är dags att sälja en fastighet. Offentliga instanser har redan nu ett fungerande system för att sälja begagnad utrustning via auktion på nätet. Det borde inte vara ett alltför stort steg att införa samma system också för försäljning av fastigheter.

Ett öppet förfarande och möjligheten till högre slutsummor är bara fördelar med tanke på vem som tjänar på det. Pengarna kommer till staden, praktiken alltså stadens invånare. Det kan också vara skäl att titta på vem köparen är, särskilt i historiskt värdefulla områden som Gamla stan. I fallet med Nylanderska huset hade den ursprungliga anbudsgivaren varit någon som fokuserar på traditionsbyggande och renovering av gamla hus.

Max Nyberg Reporter