Alla bär ansvar för åldringarna

Bild: Kristoffer Åberg

Det är bra att precisera läget i Borgå och hur ansvarsfördelningen fungerar i staden.

Många tidningar har de senaste veckorna publicerat oroliga insändare om äldrevården. Denna oro är befogad eftersom flera nyheter och meddelanden berättar om hur dåligt det nuvarande systemet fungerar. Det är bra att precisera läget i Borgå och hur ansvarsfördelningen fungerar i staden.

Anklagelser och att leta efter skyldiga är inte heller rätt väg i denna fråga. Social- och hälsovårdsnämndens och i synnerhet socialutskottets medlemmar har tystnadsplikt i alla frågor som rör enskilda individer. Därför kan vi inte i pressen ta ställning till frågor som gäller enskilda kommuninvånare. Det här innebär dock inte att nämndens verksamhet är passiv.

Eftersom en skrivelse av en nämndmedlem i tidningen Uusimaa ger en lite felaktig uppfattning om hur nämnden arbetar är det skäl att precisera. Nämnden behandlar mycket sällan frågor som gäller en enskild kommuninvånare. Det är tjänstemän som fattar beslut om till exempel serviceboende utgående från de kriterier som nämnden beslutat om. Individbeslut och bland annat besvär ska enligt förvaltningsstadgan riktas till socialsektionen, som består av tre medlemmar i nämnden och tre ersättare.

Äldrevården har varit en klar tyngdpunkt i nämndens arbete under framför allt det senaste året. Nämnden har aktivt krävt utredningar om situationen inom äldrevården och handlat aktivt för att förbättra de saker som tagits upp.

Jag vet att många medlemmar i nämnden följer med läget inom bland annat hemvården. Själv har jag besökt avdelningar, diskuterat med äldrerådet, handikapprådet, vårdpersonalen och flera seniorer och deras anhöriga. Med detta sagt kan vi dra den slutsatsen att mycket är välskött hos oss, men att det finns mycket att korrigera inom äldreomsorgen. Jag tycker dock inte att det har funnits skäl att ordna något medieevenemang kring detta eftersom vi ska slå vakt om individens integritetsskydd.

Nämnden och stadsfullmäktige har ökat resurserna för äldreomsorgen i årets budget. Dessa resurser riktas uttryckligen till rehabiliterande verksamhet. Dessutom bör eventuellt kriterierna för serviceboende preciseras, eftersom åldringar i mycket dåligt skick bor hemma. Vi bör också fästa uppmärksamhet vid hur personalen och närståendevårdarna mår. Jag håller dessutom på att tillsammans med äldrerådets ordförande skriva en motion om hur verksamheten på Äppelbacken ska utvecklas.

De som arbetar inom äldrevården är relativt överbelastade, vilket bland annat syns i sjukfrånvaro. Man har trots arbetsmängden försökt utveckla verksamheten, men arbetet är halvgjort eller kräver korrigeringar.

Då årets budget behandlades gjorde min stadsfullmäktigegrupp ett förslag om ett tilläggsanslag för att anställa en servicekoordinator inom äldre- och handikappvården. Vår avsikt var att på det sättet underlätta processen för serviceboende. Förslaget fick dock inte stöd i fullmäktige. De facto är fullmäktige det ställe där denna värdediskussion ska föras. Därför gjorde vi förslaget.

Det är allt skäl att beakta att social- och hälsovårdsnämnden svarar för att utveckla verksamheten, ekonomin och organisationen inom sin sektor enligt de mål som fullmäktige ställt upp och som ingår i stadens strategi. Med andra ord bör nämnden följa fullmäktiges riktlinjer och handla inom ramen för de anslag den fått.

Förvisso kan man inom en sektor något ändra betoningarna inom nettobudgeten, men i praktiken är till exempel resurseringen av äldrevården en fråga som fullmäktige fattar beslut om. Där tycker jag att man ska bära ansvar på hur vi sköter om våra åldringar.

Det första stället att påverka är stadsstyrelsens budgetrambehandling före sommaren, eftersom man där slår fast riktlinjerna för hur budgeten ska byggas upp.

Som grund för värdediskussionen och till exempel diskussionen om vårdkriterierna är det skäl att minnas att kommunen enligt lagen i första hand ska ge äldre personer långvarig vård och omsorg som stöder ett värdigt liv med hjälp av öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården som ges i den äldre personens hem och med övriga öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården. Dessa tjänster ska till innehåll och omfattning anpassas efter den äldre personens servicebehov vid respektive tillfälle.

Äldre personer ska ges social- och hälsovårdstjänster som garanterar långvarig vård och omsorg på ett sådant sätt att de kan uppleva att deras liv är tryggt, betydelsefullt och värdigt och att de kan upprätthålla sociala kontakter och delta i meningsfull verksamhet som främjar och upprätthåller deras välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga.

Denna paragraf tolkas så att åldringar i allt större utsträckning vårdas hemma. Det innebär dock att de andra kvalitetskraven på tjänsterna uppfylls. Till denna del bör lagen granskas kritiskt, med högaktning för åldringarnas självbestämmanderätt.

Tapani Eskola stadsfullmäktigeledamot (SDP), ordförande, social- och hälsovårdsnämnden, Borgå