Ålderdomen skrämmer allt fler

Jag är riktigt rädd för att bli gammal. Detta hör man sägas allt oftare. Äldrevården i Finland är bedrövlig i nordisk jämförelse, åtminstone enligt Nordcares forskningsrapport. Pressen på vårdarna har ökat och många experter anser att om inga lösningar hittas svävar vår äldreomsorg i fara.

Befolkningen åldras och livslängden förlängs, det är ett faktum. Samtidigt läggs fokus på vård i hemmet, vilket förstås på många sätt är en positiv sak om man får systemet att fungera. Tyvärr haltar det fatalt på vissa håll.

Alltför många gamla och sjuka personer tvingas bo kvar i sina bostäder trots att de egentligen inte klarar av det och otryggheten ökar. Anhöriga kämpar för sina nära och kära, men alla är inte så lyckligt lottade att de har närstående som tar sig an den tunga uppgiften, som ofta är en kamp mot väderkvarnar. Det gör inte saken lättare att vårdare och anhöriga i många fall har olika uppfattning om behovet av vård.

Äldreomsorgen är en svår och komplicerad helhet, det ska medges. Varenda människa har individuella behov, de äldre är inte en homogen grupp. Det handlar om förebyggande arbete, om rätt vård på rätt ställe och sätt, om att handskas med människor på ett värdigt vis, stöda dem, skapa trygghetskänsla med mera. Inför exempelvis politiska val flaggar alla partier för rätten till en trygg ålderdom. Den rätten har vi ändå förlorat för länge sedan.

Enligt utredningen Nordcare 2 från i våras upplever allt fler vårdare i Finland att de är totalt otillräckliga. Sjukfrånvaron hos oss är betydligt större än i övriga nordiska länder. Två av fem anställda på olika anstalter skulle inte själva som äldre vilja ha den vård som erbjuds. Vårdare inom den finländska äldreomsorgen sköter i medeltal 20-50 procent fler klienter under ett arbetspass än sina kolleger i Sverige, Norge och Danmark. Den finländska synen på vården och det egna arbetet är sämst i Norden och forskarna varnar för massflykt från branschen.

Informationen är skrämmande, så här kan det inte fortsätta. Eller...?

ÖN rapporterar med jämna mellanrum om vårdfrågor, om till exempel kommunala beslut och invånarnas upplevelser av den äldrevård som ges. Man kan säga att varenda nyhet resulterar i åsikter på webben och läsare tar också kontakt för att delge egna erfarenheter. Påpekas bör att alla inte är missnöjda, tvärtom. Många får precis den service de behöver och är nöjda med den.

Exempelvis artikeln (ÖN 10.8) om de anhörigas stora ångest över hur en demenssjuk familjemedlem bemöts av en del vårdare väckte starka känslor. Demenssjukdomarna bara ökar och alla drabbade borde kunna förlita sig på att bli bra behandlade. Det säger också Borgås rätt nya social- och hälsovårdsdirektör Ann-Sofie Silvennoinen som verkar vara en frisk fläkt i ett annars rätt stelt system. Hon hoppas exempelvis på mera direkt respons för att kunna jobba för bättre vård. Hon har viljan att lyssna och hon bryr sig om.

Äldreomsorg kräver stort kunnande, men också engagemang och pengar. Ingen är mindre värd som människa på grund av hög ålder.

Emeritusprofessor Urpo Kangas och docent Anna Mäki-Petäjä-Leino säger i en intervju för Yle att utvecklingen inom äldreomsorgen bland annat leder till att allt fler äldre dör i sina hem utan att hemvården ens vet om det.

Är detta regeringens mål?

Tora Mattheiszen Nyhetschef