Aktiv nittioåring samlar byborna i Söderveckoski – det firas med fest på Hemgården

Ungdomsföreningen Hembygdens vänner i Söderveckoski grundades 1928. Nu firar den livskraftiga föreningen 90 år och välkomnar folk i hela trakten till fest på föreningshuset Hemgården.

"Föreningens syfte och mål är ungdomens förkovran och utveckling på kristlig fosterländsk grund." Meningen finns med i det allra första protokollet som skrevs när ivrarna bakom ungdomsföreningen i Söderveckoski samlades till konstituerande möte den 22 januari 1928. Bland initiativtagarna till det som kom att heta Hembygdens vänner i Söderveckoski, HVIS, fanns folkskolläraren Hjalmar Smeds, men med på det första mötet var också Gustav Backman.

– Det var min pappa. Jag var med i föreningen redan före jag föddes, säger Karl-Erik Backman, ordförande för föreningen sedan fyrtio år tillbaka.

Hela huset är uppbyggt av gamla stockar som återanvänts. Stockarna kom bland annat från nykterhetsföreningens hus i byn, från en ria på Boe gård och från en stockbastu.

Till en början samlades man på Söderveckoski skola, men det dröjde inte länge innan tanken på ett eget föreningshus väcktes. Problemet var finansieringen. Det var fattiga tider och det krävdes initiativrikedom, samarbetsvilja, generositet och rejält med talkokrafter innan föreningshuset Hemgården stod klart 1935.

Sotiga stockar

– Hela huset är uppbyggt av gamla stockar som återanvänts. Stockarna kom bland annat från nykterhetsföreningens hus i byn, från en ria på Boe gård och från en stockbastu, säger Viveca Frejborg som varit aktiv i HVIS sedan mitten av sjuttiotalet.

Byns marthaförening engagerade sig också i husbygget, och på deras lott föll bland annat att skura de sotiga, svarta bastustockarna så rena som möjligt.

– De stod ute här på gården och skurade, men allting lyckades de inte får bort. Fortfarande ser man väggpartier inne i salen som skiftar i grått, säger Karl-Erik Backman.

– Det var meningen att stockarna skulle täckas med spännpapp eller panel, och att föreningen inte hade råd att utföra arbetet var lite av en skam. Men i dag är vi glada över våra stockväggar, säger han.

VACKER SAL. Hemgården med fullt utrustat restaurangkök är ett populärt ställe för födelsedagsfester, bröllop och andra sammankomster vet föreningsaktiva Karl-Erik Backman (t.h), Viveca Frejborg och Gunnevi Haglund. – Det var bättre förr, då avslutades alla möten med dans på föreningslokalen, säger Gunnevi Haglund. Bild: Petra Lind

Det kostade föreningen sammanlagt 97 000 mark att bygga Hemgården och utöver återanvänd byggvara fick man generösa penningdonationer från både marthaföreningen och nykterhetsföreningen. Det berättas också om ett stort lotteri med hela 4 000 vinster som ordnades för att få fram pengar till bygget.

Byns samlingsplats

Föreningshuset blev snabbt en populär samlingsplats i Söderveckoski. Medlemstantalet steg snabbt till 100 personer och mellan 40 och 70 medlemmar strömmade till de månatliga mötena. Som kuriosa kan nämnas att mötena alltid avslutades med dans där Mickelsböle stråkorkester eller lokala spelmän stod för musiken: Det kan förstås ha gjort sitt till för att locka byborna med i verksamheten.

– Från första början var HVIS mera en hembygdsförening än en utpräglad ungdomsförening. Nästan alla i byn var med i föreningen oberoende av ålder, säger Gunnevi Haglund som gick med i HVIS då hon flyttade till Söderveckoski på slutet av 1960-talet.

Mycket av verksamheten kretsade kring roliga sammankomster. Under nittio år har det hunnit firas många midsommarfester, julfester, nyårsfester, födelsedagsfester och bröllop på Hemgården. En och annan begravning har föreningen också ordnat i huset.

Från första början var HVIS mera en hembygdsförening än en utpräglad ungdomsförening.

Musik och gamman

Musiken har genomgående varit en central ingrediens och till exempel höll byns sångkör sina övningar i föreningshuset. Amatörteatern får man inte heller glömma: Precis som i många andra av bygdens ungdomsföreningar hade teatern ett uppsving på 1950-talet.

– Det spelades mycket teater här och vi var också ute på turné i bygden med våra pjäser, säger Karl-Erik Backman. Den sista pjäsen sattes upp 1967, den hette Syndabocken och jag spelade vaktmästaren.

Numera spelar Backman inte vaktmästare – snarare ÄR han vaktmästare på Hemgården. Backman känner föreningshuset utan och innan och det är han som ser till husgamlingen och påkallar föreningsmedlemmarnas uppmärksamhet ifall någonting behöver repareras.

Backman är också självskriven i föreningens gubbklubb, en grupp med cirka 25 pensionerade herrar som månatligen samlas på Hemgården för att träffas och diskutera över en kopp kaffe. Ofta har man också en gästande föreläsare med på träffarna.

TEATER. Teatertraditionen bland UF-föreningarna i Svenskfinland levde stark, och bland annat på 1960-talet satte man upp pjäser i Söderveckoski och åkte sedan ut på turné till regionens övriga föreningar. Bild: Petra Lind

Vävkammare

På övervåningen håller marthaföreningen till med sin vävkammare, men annars lever Hembygdens vänner i Söderveckoski en rätt lugn tillvaro.

– Det är inte populärt just nu att vara med i ungdomsföreningen, säger Viveca Frejborg.

– Men vi lever i hopp om att det ska blir på mode igen, tillägger Gunnevi Haglund. Vi kämpar med samma problem som många andra föreningar, det är svårt att få med nya medlemmar i verksamheten. Folk, speciellt barnfamiljer, har så mycket omkring sig nu för tiden.

Största delen av de runt 120 medlemmarna dyker främst upp då der drar ihop sig till någon av föreningens många samkväm: Det ordnas soppdag, vinterdag (då det traditionsenligt dukas fram köttsoppa med klimp), höstmiddag och vändagsmiddag som en sentida nyhet.

HUSTOMTE. Karl-Erik Backman sköter om husgamlingen som stod klar 1935, sju år efter att Ungdomsföreningen Hembygdens vänner i Söderveckoski grundades. Bild: Petra Lind

Glada traditioner

Hemgården har ett fullt utrustat restaurangkök och genom åren har man serverat både en och annan dignitet, bland annat en ättling till den kungliga släkten Bernadotte. Kultur och idrott har det också handlat om, då Jukka-Pekka Saraste fortfarande hade sitt sommarviste i Söderveckoski klingade Avanti!s konserter i föreningshuset.

– När skidlöparlegenden Eero Mäntyranta var på toppen av sin karriär besökte han Hemgården och berättade om sitt idrottande, säger Karl-Erik Backman.

Det här är inte en fest enbart för föreningsmedlemmar, alla är hjärtligt välkomna med.

Julen är den tiden på året som byborna sluter upp och samlas på Hemgården till julfest med alla obligatorier: julgröt, julgran, julgubbe, ringdans och besök av Östnylands lucia.

– Då är salen smockfull och barnen rusar omkring i huset precis som det brukade vara förr i tiden, säger Gunnevi Haglund.

Fullsatt hoppas man också att det ska bli den 25 november när det drar ihop sig till nittioårskalas på föreningshuset. Med start klockan 15 vankas det kaffe och tårta, sött och salt, till alla som sluter upp, och för musiken står Östra Nylands spelmansgille.

– Det här är inte en fest enbart för föreningsmedlemmar, alla är hjärtligt välkomna med.