Eftersom vi knappast ännu har en ny regering då detta läses känns en kommentar till förhandlingarna befogad. Situationen är ju för oss svenskspråkiga ovanligt spännande genom att SFP genom valresultatet fått den unika möjligheten att långt avgöra vilken färg den nya regeringen får.
Insatserna är alltså höga, och det är många som nervöst följer med förhandlingarna, både inom SFP och utanför. Att situationen är svår att smälta framför allt på sannfinländskt håll är knappast överraskande eftersom det för dem givetvis är irriterande att det lilla språkparti man så djupt föraktar ska vara den tuva som kanske omöjliggör drömmen om att i regeringen kunna driva sannfinländsk politik.
Men också för SFP är sitsen svår. Att klyftorna inom partiet alltid varit stora är ingen nyhet, såväl mellan höger och vänster som mellan landsbygd och stad, en- och tvåspråkiga. Partiet inrymmer både samlingspartister och kristdemokrater, centerpartister och gröna, socialdemokrater och vänsterförbundare, ja rentav sannfinländare. En ideologisk brokighet som alltid varit partiets både styrka och svaghet.
