Jag skall bara ligga nere på stranden hela dan, jag ska bara rida runt på min häst till jag blir van..” sjöng vi i flera gånger under lågstadietiden på vårfesten. Och lilla Erika tänkte varje gång att vilken lycklig flicka som bara får rida runt på en häst.
Mina möjligheter till hobbyn som barn var rätt begränsade. Delvis så hade vi kanske inte ekonomiska förutsättningar i en företagarfamilj med tre barn att välja vilka som helst hobby, dels hade mina föräldrar inga större intressen de skulle ha brunnit för att dela med oss barn. Så kostnader på max 100 mark om året var kriteriet då jag hösten på årskurs fyra själv började höra mig för om jag kunde ha några hobbyn.
Min kompis började i scouterna och medlemsavgiften var som tur var just 100 mark. Där brann hela min hobbybudget med en smäll, men till min lycka hittade jag ännu församlingens barnkör Diskanten, som var gratis. Nåväl, scoutingen slet iväg mig och utgjorde en stor del av min vardag och mitt liv i många herrans år och jag kunde inte ha valt bättre för mig själv. Måste skriva en kolumn om det också någon gång. Vi skall ju ordna en större tävling i Borgå i höst som kanske ger upphov till en och annan historia.
