Festivalens konstnärliga ledare Jan-Erik Gustafsson hade plockat ihop ett program med något för olika smaker, med kompositioner av såväl J.S. Bach (1685–1750) som W.A. Mozart (1756–1791) och Dimitri Sjostakovitj (1906–1975), men det som lovade bli konsertens intressantaste programpunkt, Toivo Kuulas (1883–1918) violinkonsert i F-dur, föll tyvärr bort på grund av att violinisten Anna-Liisa Bezrodny hade insjuknat.
I stället hade Jan-Erik Gustafsson kallat in sin syster, violinisten Jannica Gustafsson, förste konsertmästare på Stockholmsoperan och medlem i Selinkvartetten. Hon råkade lämpligt nog ha en ledig vecka och hade kastat sig på flyget från Stockholm dagen före öppningskonserten för att hjälpa sin bror med kort varsel.
Hög standard
Sin insats skötte Jannica Gustafsson på ett fantastiskt sätt, i både Mozarts klarinettkvintett och Sjostakovitjs pianokvintett. Bara på ett par ställen märktes några småfel, men det får man ta när övningstiden varit bara en dag.
Jannica Gustafsson kommer att ersätta Bezrodny under hela festivalen.
Den isländske pianisten Vikingur Ólafsson (f. 1984) imponerade stort, både i de inledande tre solostyckena av Bach och i den avslutande pianokvintetten. Ólafsson är relativt ung, men har en gedigen utbildning från Juilliard och bred erfarenhet, och det märktes. Hans spel kändes påfallande nyanserat och elegant.
I Mozarts muntra klarinettkvintett i A-dur (Allegro, Larghetto, Menuetto, Allegro convariazoni) fick Jakobstadsbördige klarinettisten Christoffer Sundqvist briljera. I synnerhet det svepande larghettot passade bra när höstmörkret småningom sänkte sig utanför kyrkan.
Bombastisk final
Före konsertens sista del, Dmitrij Sjostakovits’ pianokvintett i G-moll op. 57, togs en liten paus så att publiken fick sträcka på benen, och det var bra, dels för att pianokvintetten i fem delar är ganska lång, dels för att kontrasten mellan Mozarts durtoner och Sjostakovits dundrande mollkomposition hade blivit väl stor.
Vikingur Ólafsson fick dundra på vid flygeln och som kontrast hördes Jan Söderbloms vackra och hjärtskärande skira violinstämma. Tillsammans med Jan-Erik Gustafsson på cello, Răzvan Popovici på viola och Jannica Gustafsson på violin bjöd de på en njutbar kväll som lovar gott inför resten av festivaldagarna.
I vår region är vi visserligen ganska bortskämda med högklassiga musikfestivaler, men av kvaliteten på onsdagens inledningskonsert att döma lönar det sig definitivt att åka till Lovisa och ta del av resten av programmet på Sibeliusdagarna.