Ungefär så här låter det: Vi ska ha en nordisk panel och undrar om du kan komma och prata om jämställdhet i Norden, hur långt har vi kommit och vad återstår? ”För vi har väl kommit ganska långt?”, finns också underförstått och inbakat i frågan.
Det är en omöjlig uppgift inom ramen för de minuter som ges. Det är också en omöjlig uppgift inom den ram som oftast ges. Vilken handlar om att se tema jämställdhet som något som står för sig själv, i ett eget bås. Som ingenting har att göra med utrikespolitik, migrationsfrågor eller skattesystem.
Därför vill jag konsekvent tacka nej till den begränsade arenan och i stället granska hur resten av den politiska debatten förs. Kan vi få tala om jämställdhetsaspekter av bostadsplaneringen eller hälsovårdsreformer? Eller hur de kommunala tjänsterna ser ut i ett genusperspektiv? Vad händer när delar privatiseras eller flyttas över på andra aktörer? Då räcker inte paneldebattens minuter reserverade för jämställdhet och det blir också en alldeles för snäv arena för att avhandla en väldigt bred fråga, som rör varenda medborgare.
Bottennoteringen för egen del är nog frågan från en organisation som skulle diskutera tema x och undrade om inte någon från min organisation kunde komma och prata om jämställdhet. Med motiveringen att de som skulle diskutera tema x var idel män. Mitt förslag om att hitta någon som kunde diskutera tema x i ett jämställdhetsperspektiv – med risk för att det även var en man, men kunnig i frågan – möttes med ett blankt nej.
Toppmötet i Helsingfors överskuggade delvis Finlandsarenan – och jag har inte sett stort fokus på jämställdhet i Björneborg. Delvis har jag väl mig själv att skylla för det. Ändå vill jag tipsa alla arrangörer på alla världens arenor om hur (nästan) varenda en paneldebatt kan göras bättre och mer relevant. Bredda panelens sammansättning, gör den representativ för hela befolkningen. Bredda frågeställningen – det är viktigt att lyfta aspekter som hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet på de flesta samhällsfrågor.
En panel som består av liknande personer blir ofta både begränsad och tråkig. Variation i sammansättningen av panelmedlemmarnas kön, ålder, härkomst och sysselsättning är ett steg mot att gjuta liv och relevans i debatten. Samtalsämnet bör tåla att genomlysas av både smalt inriktade experter och en mångfald medborgare med bredare perspektiv. Inte var och en för sig, men tillsammans kan de garantera att vi inte överlåter åt enbart marknadsförare, diplomater eller hälsovårdsadministratörer att sätta agendan för hur världen utvecklas för konsumenter, klimatflyktingar eller långtidssjuka.
Kära arrangörer, fråga er: hur ser panelen ut – har vi tillräcklig bredd? Hur tar vi oss an temat – har vi tänkt för snävt eller inkluderat hela befolkningen? Det här borde inte ta så mycket mer än fyra sekunder.
