Lång och slingrig väg till sommarparadiset

Helén Kurri
25.06.2021 14:00
Beatleslåten The long and winding road kommer i mina tankar när jag kör till landet. Vägen dit är lång och emellanåt också kurvig, och sådan har också min, och min familjs, stughistoria varit – som en lång och slingrig väg.
Historien tar avstamp i 1960-talets början och timmerstugan som min pappa byggde intill en äng, där farmors kor betade. På svartvita fotografier syns jag och min syster leka; småflickor med flätor, likadana stickade tröjor och jag med glugg i övre tandraden.
Stugan var enkel med utedass, och vattnet till köket och bastun fick pappa bära i hinkar från en källa i skogen.
Sedan kom tonårstiden. Inget fick mig att frivilligt tillbringa en helg på stugan, utan wc och rinnande vatten, men däremot massor av mygg och inget att göra.
Så gick så där tio år och jag fick min egen familj. Vårt första gemensamma sommarviste var i en by i östra Finland, ett gammalt brukssamhälle med forsen som delar både by, kommun och landskap. I forsen flottades timmer, och huset, som en gång var ett rastställe för flottarna, hade förvandlats till släktens sommarställe. Som i ett cirkellopp växte barn upp, bildade familj och nya barn föddes – och det stora huset blev för trångt.
I drömmarna fanns en stuga på en kobbe långt ut i skärgården, egentligen bara en bastu och kammare. Ingen gräsmatta att klippa, inga rabatter att rensa. Drömmen blev sann. Under tio år pendlade vi från tidig vår till sen höst till en holme i östra Finlands skärgård, vi njöt av solvarma klippor och havets oberäkneliga kraft.
Tills den dag då naturen, vinden och havets oberäkneliga kraft inte längre kändes charmigt, bara krävande.
Nästa stuga var en liten pärla i Tolkis, som skulle bli vårt pensionärsparadis.
Men livet ville annorlunda. Något i den där byn österut, som delas av forsen, lockade och drog – naturen, luften, vattnet, människorna. Där har vi nu vårt härliga hus med mycket gräsmatta att klippa och många rabatter att rensa. Jag tror att jag kan sätta punkt för både kolumnen och min stughistoria. Här stannar jag.
Skön sommar!