Vi måste våga uttrycka vår åsikt

Författaren Johanna Holmström skriver nu en bok som tangerar 1930-talet, och hon ser obehagliga likheter. Östnylands blivande kolumnist tar främlingsfientligheten personligt.

NY I SPALTERNA. Johanna Holmström blir Östnylands nya kolumnist.
När riksdagsledamoten Ozan Yanar (Gröna) fick ett hotfullt samtal var det inte bara han själv som berördes. Under nattens timmar lämnade en man ett röstmeddelande där Yanar fick veta att det kommer uppstå medborgargarden som misshandlar mörkhyade runtom Finland. Mannen fortsatte med att berätta hur de mörkhyades fruar och döttrar kommer att våldtas.
Nu, sade rösten, skulle det löna sig att flytta bort.
Jag tar dessa uttalanden och hot personligt, där en som ser annorlunda ut ska våldtas eller misshandlas på gatan. De talar ju indirekt om mina döttrar.

Tar det personligt

I Nordsjö reagerade den Sibbobördiga författaren Johanna Holmström kraftigt på händelsen när den publicerades på Ilta Sanomats webbsida. Hon skrev en uppdatering på Facebook där hon säger att ”Mina döttrar, mina två glada, smarta, sociala flickor, hör till den grupp som de finländska män som beskrivs i den här texten vill ut och slå och våldta. Ja, jag tar det helt jävla personligt.”.
Holmström, som är Östnylands blivande kolumnist och är inte rädd för att säga sin åsikt, har själv två barn vars pappa kommer från Nordafrika.
– Jag tar dessa uttalanden och hot personligt, där en som ser annorlunda ut ska våldtas eller misshandlas på gatan. De talar ju indirekt om mina döttrar.
Att det hela är paradoxalt har inte heller gått henne förbi. När medborgargarden säger att de ska skydda kvinnor från våldtäkt så hotar de samtidigt med att göra detsamma själva.
– Det är en motsägelse som jag inte begriper mig på.

Johanna Holmström

Kommer från Sibbo, men bor numera i Nordsjö.
Har gett ut tre romaner, där den senaste heter Hush Baby.
Jobbar på en roman om galenskapens historia i Finland. Beräknas utkomma 2017.
Är Östnylands nyaste kolumnist. Debuterar i slutet av mars.

Aktuella ämnen

Som kolumnist ämnar Holmström rikta in sig på aktuella ämnen, och gärna det som är mest eldfängt. Saker som får henne att reagera. Hon har själv stött på människor som irriterat sig för att hon kräver att folk talar ut och säger emot. Att det dessutom har uppstått ett klimat där man inte vågar säga emot gör det inte bättre.
Men tala ut, det måste man. Det gäller allt från hur finländska män är tysta kring våld mot kvinnor till hur få vågar säga till om någon beter sig som ett svin.
– Man ska inte behöva vara rädd för att säga sin åsikt. Det är något som vi måste göra något åt i Finland.
Att det finns starka motsättningar går inte att undgå att notera, påpekar Holmström. Hon säger ändå att vi har tappat bort något i diskussionen: inhemska våldtäktsstatistiken och våld mot kvinnor. Man måste poängtera det hela tiden, säger hon, att vi har ett land med hög våldtäktsstatistik, där största delen begås av inhemska män
– Inga våldtäkter kan godkännas, naturligtvis inte, oavsett vem som är skyldig. Men det är skenheligt att bara prata om dem som kommer hit. Man måste tala om båda sidorna, det skulle lätta på motsättningarna tror jag. Sedan kan vi i stället börja fundera på varför så många män våldtar – helst utan att skuldbelägga offren.

Många likheter

I samband med sitt pågående bokprojekt ser Holmström skrämmande likheter med 1930-talet. Boken, som handlar om galenskapens historia i Finland, tangerar delvis fascismens uppgång. Hon säger att det är fullständigt klart att fascismen nu vaknar igen, något som blivit tydligt i samband med undersökningarna.
– Den tidens insändare hade likadant språkbruk som i dag. Och man skapade medborgargarden. Där fanns en tyst majoritet som inte sade emot. Det ser likadant ut. Det är faktiskt skrämmande.
Det blir ändå inte bara tragiska politiska strömningar och dagsaktuella frågor som kolumnerna kommer att handla om. Också mera vardagliga ämnen är aktuella - som hur det är att vara ensamstående mamma för två barn och att ha ett tidigare förhållande med en man från en annan kultur.
– Det finns mycket att skriva om, också roliga saker. Som att vara förälder.