– Hur många vet att Sveriges på sin tid mest kända artister Sickan Carlsson och Alice Babs har bekostat var sitt hus i Krigarbyn i Borgå? Och hur många vet var Krigarbyn finns? För hur många är uttrycket ”Tomtebolycka och egnahemshusfröjd” bekant?
Frågorna ställdes av Kaj Rosendahl till Borgånejdens krigsveteraner då han nyligen berättade om Krigarbyn i Borgå. För de flesta var ämnet bekant. Föräldrar och släktingar till många i publiken var med när presidentparet Gerda och Risto Ryti den 14 maj 1942 invigde Krigarbyn.
Så här ser Krigarbyn ut, Krigarvägen syns i mitten av bilden.
Med vid invigningen var också Borgåbladets dåvarande chefredaktör Helmer J. ”Pontus” Wahlroos, som år 1940 initierade en penninginsamling som blev fröet till Krigarbyn. Pontus lanserade uttrycket ”Tomtebolycka och egnahemshusfröjd”.
Det var vid allhelgonatid 1940 en anonym insändare skrev till Borgåbladet om behovet av ett svenskspråkigt invalidhem i Borgå.
Varje vecka skrev Pontus i Borgåbladets ”Klipp” om gåvorna som flöt in både från vårt eget land, men också från Sverige och till och med från Hollywood. Det som till en början hade framstått som ett luftslott, en romantisk idé, en saga, tog form på ett sällsamt vis för att bli en fast punkt i hela bygdens medvetande. Pontus skrev varannan dag i Borgåbladet och tackade för bidragen, både för den lilla skärven som för den stora checken.
På självständighetsdagen 1941 beslöt stadsfullmäktige i Borgå att upplåta ett helt kvarter i staden för små egnahemshus för krigsinvalider. Arkitekt Anna-Lisa Stigell gjorde upp en plan för den blivande bebyggelsen.
Den svenska sångerskan Alice Babs uppträdde flera gånger i Borgå i början av 1940-talet.
Stora lastbilar förde med sig grus till byggplatsen, Man började anlägga vägar. Kloaker och vattenledningar lades, grundgrävningar och sockelarbeten utfördes. Krigarbyn började växa fram. Väggar restes och ugnar murades. Arbetet pågick trots krig och ofärd, och trots bombplanen dånade över Borgå.
Den 17 februari gick flaggan i topp för det sextonde huset, byns samlingshus med bastu och tvättstuga. På mindre än två år hade en ny stadsdel vuxit upp. Och mitt genom den gick en ny gata som fick heta Pontusvägen.
Några veckor efter invigningen fick Borgå besök av agronom Anders Enok Bjelle och jägmästare Tor Kjellberg från Sverige som blev imponerade. De förklarade att Sveriges bönder ville skänka ett hus, litet större än de andra avsett för en högt förtjänt officer.
När Krigarbyn fyllde 70 år gjorde Borgåbladet ett reportage om byn och plockade då fram gamla artiklar ur tidningsarkivet.
Med detta trodde man att arbetet var avslutat i Krigarbyn. Ett halvt år efter att Bonniers Förlag hade skänkt ett bidrag ringde Lolan Vasström och berättade att hon för de 50 000 kronor hon hade tiggt ihop i Sverige hade köpt två tvättmaskiner, en centrifug och en mandel. Det var bara ett hus som fattades. Pontus på Borgåbladet visste råd. Den provisoriska bokhandeln som aktiebolaget Söderström hade ställt upp var till salu. Pontus föreslog att huset skulle köpas och flyttas till Krigarbyn vilket också skedde längs Nikolaigatan (numera Mannerheimgatan) i värsta menförestid.
Den andra invigningen av Krigarbyn hölls den 27 juli 1943. Marskalk Carl Gustaf Mannerheim hade utsett major Ragnar Andreas Hallbäck till Bjellebo. Samtidigt invigdes också tvättinrättningen – Krigarbyns egen industri!
Helmer J. Wahlroos hade samlat allt material om Krigarbyn i otaliga klippböcker. Tanken var att han skulle ge ut en historik till 30-års jubileet 1972. Men det blev inte så. Han avled oväntat i januari 1971. Vem skulle åta sig att skriva historiken? Trevande försök gjordes ända tills Håkan Stjernvall, jordbrukarson från Lappträsk, fick ögonen upp för Krigarbyn. Till saken hörde att han hade haft Helmer J. Wahlroos som lärare när han studerade vid Borgå folkhögskola. År 2003 utkom ”Sagan om Krigarbyn” sammanställd av Håkan Stjernvall.
Kaj Rosendahl valdes år 1985 till ordförande för Krigarbyn-stiftelsen. Han har gjort en stor insats för att arrendet för området har förnyats. Hotbilden hade varit att grävskoporna skulle ha jämnat husen med marken för höghusbebyggelse. Den sista av den ursprungliga befolkningen var Ethel Andersson. Hon dog år 2014.
