Rätten att säga sin åsikt är grundläggande i ett fritt samhälle och det är en rättighet vi ska värna om. Många känner till det vackra citatet från den berömde franske filosofen Voltaire, som menade att ”jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det”.
Väldigt få vet dock att det i själva verket inte alls var Voltaires uttryck. Det var en historiker och författarinna, Evelyn Beatrice Hall, som i en biografi över Voltaire 1906 med sina egna ord sammanfattade vad hon ansåg var andemeningen. Evelyn Beatrice Hall skrev förstås inte under eget namn, utan under pseudonymen S. G. Tallentyre. För drygt 100 år sedan, när hon skrev de bevingade ord som senare kom att betraktas som en sammanfattning av vår älskade yttrandefrihet, hade hon inte friheten att yttra sig under eget namn.
I dag finns det snarast ett överflöd av åsikter, ojämnt fördelade över en uppsjö olika fora. Och somliga ser det som så självklart att få säga vad de tycker att de fullkomligt verkar ha glömt att yttrandefriheten faktiskt bara innebär just det – en frihet att yttra sig. Det är inte en skyldighet för någon annan att lyssna. Om vi går tillbaka 100 år i tiden, eller till exempelvis dagens Turkiet eller Ryssland, blir det uppenbart att just den där rätten att fritt säga vad man vill har ett egenvärde. Den är essensen i demokratin.
När folk här i dag skriker om häxjakt på oliktänkande och snäva åsiktskorridorer saknar det fullkomligt perspektiv och proportioner. De tror att deras yttrandefrihet är kränkt så fort någon inte håller med dem och kommer med motargument, eller inte visar tillbörlig entusiasm över att ha fått ta del av åsikten. Förra veckan meddelade den svenske krönikören Joakim Lamotte att han sagt upp sig från Göteborgsposten för att det fanns ett motstånd mot att han publicerades, och kommentarerna på hans tillkännagivande handlar om hot mot demokratin och inskränkande av yttrandefriheten. Tillkännagivandet gavs på Lamottes Facebook, där han i skrivande stund har nästan 150 000 följare, sedan han själv lämnat en tidning som betalat honom för att få publicera hans åsikter.
Evelyn Beatrice Hall hade knappast kunnat drömma om de möjligheter att framföra åsikter som vi har i dag, och vi har blivit orimligt bortskämda. För det första är det inte alltid tvunget att delge andra sin åsikt. Yttrandefriheten innebär ju också rättigheten att hålla käften när det är ett bättre alternativ. För det andra har man rätt till sin åsikt, inte att bli hörd. Det är en himmelsvid skillnad på ett systematiskt tystande av dissidenter och att få nöja sig med att spy galla över sin egen Facebook. Den som hamnat i fängelse för åsikter uttryckta vid köksbordet förstår att uppskatta den skillnaden.
Jag är beredd att dö för att försvara yttrandefriheten, men inte för några universella rättigheter att få sin åsikt offentligen utbasunerad och inte för att ge upp mina möjligheter att slippa höra.
