Kamrer Borgman såg bekymrad och magsur ut i går på morgonen, så jag dunkade honom på ryggen och ropade glättigt:
– Varför så ledsen? Fyra mäktiga herrar ska i dag rådslå om Europas fred, krigshotet tycks vara avvärjt och aktierna stiger igen. Nu ska vi skratta och fröjdas åt livet igen!
– Är du säker på att det inte blir krig? frågade kamrer Borgman och såg underlig ut i synen.
– Visst är jag säker på det, om det nu betyder någonting vad jag tror. Men vad är det åt dig? Har du någon växel, som förfaller i dag, eller har du spekulerat i krig, gamle skojare?
– Jag har köpt en säck socker, en säck vetemjöl och 20 kilo kaffe, viskade kamrer Borgman upprörd, alla köpte ju i går på lager, alla trodde vi ju på krig, vi kom ihåg, hur det var sist för tjugo år sedan. Jag fick pengar, ser du, genom att sälja mina bankaktier, du vet, de där, som jag ärvde av moster Sandra. Vem vill hålla bankaktier i krigstid! Och nu blir det inte krig, tänk dig, nu köpte jag i onödan, och aktierna fick jag sälja i går till 314, mina fina föreningsbankspapper, som jag hållit som mitt öga.
– Köp dem tillbaka, rådde jag, de har stigit igen, och ställ till ett bättre kaffekalas, nu när du har både kaffe, socker och vete till bullarna!
Helmer J. Wahlroos i sina glansdagar.
Kamrer Borgman ser på mig med en blick, som hotar att genomborra mig. Men jag har ingen medömkan med honom.
– Skyll dig själv, förresten, säger jag. Du får bara lida dina gärningars lön. Vet du, vad man kallar sådana, som lagrar varor inför krigshot: hamstrare. Du är en dålig medborgare, Karl Borgman! Du har tänkt bara på dig och de dina. Du hör till dem, som köpt lagren slut hos Labor och Simolins, du har redan fått priset att stiga på sockret, du har bidragit till att öka oron och panikstämningen. Du är inte bättre än de storbönder, som köpt vetesäckar dessa dagar för lagring trots att de har spannmålslårarna fulla med eget hemvete! Jag kan inte ömka dig, jag är arg på dig! Här går du och ser olycklig ut, så att man måste tro, att du sörjer över att det inte blir krig så att du kan få sitta och smygsuga på dina lagrade sockerbitar och inte behöver plocka maskrosrötter som vi andra.
Kamrer Borgman sväljer och sväljer och blir gröngul i ansiktet. Så skyndar han sin väg och jag ser att han springer i väg till banken. Han går för att köpa igen moster Sandras aktier, som han får betala minst 330 för nu + courtage och omkostnader. Min vän Borgman är litet för slug, det är felet, och han är litet för mycket folk i allmänhet, tycker jag.
– Skyll dig själv, förresten, säger jag. Du får bara lida dina gärningars lön. Vet du, vad man kallar sådana, som lagrar varor inför krigshot: hamstrare. Du är en dålig medborgare, Karl Borgman! Du har tänkt bara på dig och de dina. Du hör till dem, som köpt lagren slut hos Labor och Simolins, du har redan fått priset att stiga på sockret, du har bidragit till att öka oron och panikstämningen. Du är inte bättre än de storbönder, som köpt vetesäckar dessa dagar för lagring trots att de har spannmålslårarna fulla med eget hemvete! Jag kan inte ömka dig, jag är arg på dig! Här går du och ser olycklig ut, så att man måste tro, att du sörjer över att det inte blir krig så att du kan få sitta och smygsuga på dina lagrade sockerbitar och inte behöver plocka maskrosrötter som vi andra.
Kamrer Borgman sväljer och sväljer och blir gröngul i ansiktet. Så skyndar han sin väg och jag ser att han springer i väg till banken. Han går för att köpa igen moster Sandras aktier, som han får betala minst 330 för nu + courtage och omkostnader. Min vän Borgman är litet för slug, det är felet, och han är litet för mycket folk i allmänhet, tycker jag.
Helmer Wahlroos var Borgåbladets chefredaktör under åren 1920–1966.
