Ätstörningar har många ansikten

På Ätstörningscentrum i Helsingfors vårdas personer med en ätstörning. Kliniken är privat, men tack vare ett samarbete med stiftelsen Brita Maria Renlunds minne kan kliniken erbjuda kostnadsfri svenskspråkig information om ätstörningar och tre gratis besök åt unga och unga vuxna.

VÅRDARE. Sjukskötare Ira Zetterborg, till vänster, sjukskötare Julia Backman i mitten och klinikens verksamhetsledare och psykolog Pia Charpentier uppmanar alla som funderar på sitt förhållande till mat att ta kontakt.

På väggen i vardagsrummet på vårdavdelningen hänger två collage med svartvita fotografier. På fotona finns korta texter som i kombination med bilderna ger inblick i vardagen på ätstörningskliniken. Här bor unga människor som umgås eller vill vara ensamma, som ibland har långtråkigt, som frustreras av regler och som skrattar år sig själv. Det är också unga människor som alla varit nära döden.

En del av dem som tas in på avdelningen är så dåliga att de svävar i livsfara.

Vardagsrummet ser ut som vilket vardagsrum som helst, med soffa, tv och tidningar slängda på soffbordet. På avdelningen på ätstörningskliniken finns sju platser. Fem av dem är upptagna, patienterna bor på kliniken. Vårdtiden är mellan ett halvt och två år.

– En del av dem som tas in på avdelningen är så dåliga att de svävar i livsfara. När man är så dålig har mycket hunnit hända i ens liv och det tar lång tid innan man kan bli frisk, säger verksamhetsledare och klinikens grundare psykolog Pia Charpentier.

Många tror att ätstörning mest handlar om vikt, men att fixera vid sin vikt är ett symtom på den egentliga sjukdomen. Den som har en ätstörning är har ett osunt förhållande till mat och orsaken är psykisk.

– Det viktiga är inte vad man gör mot sig själv, utan varför man gör det, säger Charpentier.

Mångfacetterat

Ätstörningscentrum

Är en privat ätstörningsklinik som inte är ute efter att göra vinst.

Finns i Helsingfors, på Malms handelsväg 26. Den fanns tidigare på Arabiastranden men flyttade in i fastigheten i Malm för fyra år sedan i utrymmen som är planerade enligt klinikens behov.

Drivs av den ideella föreningen Elämän nälkään Ry.

Verksamheten leds av Pia Charpentier.

Ätstörningscentrum omfattar en terapienhet och en avdelning med vård dygnet runt.

Rådgivning 9-16 under vardagar 050-522 00 77 på svenska och 040 – 411 54 81 på finska.

Pia Charpentier startade kliniken 2002, med stöd från penningautomatföreningen.

– Jag har alltid jobbat med ätstörningar. Jag gjorde min praktik på HNS enhet för ätstörningar och bekantade mig sedan med olika vårdmodeller i världen. Jag märkte snabbt att sådana patienter som vi ansåg att var hopplösa fall kunde bli friska i andra länder där man vårdade enligt en annan modell. Man kan säga att jag plockade russinen ur kakan när jag grundade kliniken, säger hon.

Det är främst unga kvinnor som drabbas av ätstörningar. Mellan 5 och 10 procent av klienterna som söker vård är män.

– Dynamiken kan ändå vara samma för män som fokuserar på kroppsbyggande. En ätstörning innebär att det egna människovärdet är kopplat till kroppen och att förhållandet till mat blir viktigare än allt annat, definierar Charpentier.

Anorexi, självsvält, och bulimi, där patienten äter stora mängder för att sedan spy upp maten igen, är de mest kända diagnoserna för personer med ätstörning. Den tredje är BED, hetsätning. Den som lider av BED dövar sin ångest genom att vräka i sig mat och kan bli abnormt fet.

Gemensamt för alla är skamkänslor, både för sin egen kropp och för det man gör.

Just nu finns en fixering vid sundhet. Idealet är inte att vara smal, utan att ha en tränad kropp.

– Att fokusera överdrivet mycket på att äta hälsosamt är också en form av ätstörning. Det kallas ortorexi, och är ännu inte en diagnos, men fungerar lika som de andra – maten blir det viktigaste i livet. För en som har ortorexi är det omöjligt att ta en bit tårta på ett födelsedagskalas eftersom den tårtbiten spränger dieten, säger Charpentier.

Ätstörningscentrum är en privat klinik där alla slags ätstörningar vårdas. På avdelningen finns de svårt sjuka, men kliniken har också en öppen enhet där man tar emot alla slags patienter.

– En ätstörning behöver inte vara så illa att man utvecklar anorexi eller bulimi. En som jojobantar har svårt att hitta balans i sitt ätande behöver hjälp för att äta rätt, säger Charpentier.

Vård på svenska

Sedan några år samarbetar ätstörningskliniken med stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och erbjuder gratis rådgivning om ätstörningar på svenska.

– Stiftelsen kontaktade oss då Folkhälsans ätstörningsenhet stängde och erbjöd finansiering. Vi har ett projekt för att hjälpa svenskspråkiga unga och unga vuxna med ätstörningar, säger sjukskötare Ira Zetterborg som tillsammans med sin kollega Julia Backman jobbar inom projektet.

Förebyggande arbete är en stor del av Zetterborgs och Backmans arbete. De åker runt till skolor, träffar unga och deras föräldrar och håller föreläsningar i skolorna.

– Vi försöker hitta dem som har kontakt med de unga. Vi pratar inte så mycket om ätstörningar, mera om kroppsbilden och hur viktigt det är att man godkänner sig själv som man är, säger Zetterborg.

Inom ramen för projektet ingår också att man kan erbjuda tre avgiftsfria besök utan remiss.

– Vi ser det som en kartläggning av läget. Efter de besöken kan vi styra patienten vidare eller erbjuda fortsatt vård hos oss på ätstörningscentrum, på egen bekostnad, säger Zetterborg.

En del av arbetet är att få den unga att inse att det finns en ätstörning som behöver behandlas. Ingen går med flit in för att skaffa sig en ätstörning.

– Man går ner i vikt för att man tror att andra tycker bättre om en då. När man blir smalare får man komplimanger som gör en glad och sporrar en att fortsätta. Om självbilden är beroende av kroppen finns risken att man inte kan sluta, beskriver Zetterborg mekanismen.

Vi försöker hitta dem som har kontakt med de unga. Vi pratar inte så mycket om ätstörningar, mera om kroppsbilden och hur viktigt det är att man godkänner sig själv som man är.

En ätstörning är ett tecken på att något är mycket fel och ett sätt att kanalisera sitt illamående.

– En ung person som har det stressigt hemma av någon orsak kan sluta äta eller börja hetsäta för att döva sin ångest.

Till klinikens telefonrådgivning kan vem som helst ringa gratis.

– Man behöver inte vara sjuk eller ha en anhörig som är det, man kan ringa också om man funderar över sitt eller någon annans förhållande till mat, säger Julia Backman.

Dödssjuka

Begreppet ätstörning omfattar all fixering vid mat. De som inte är så illa däran när de söker vård har själva redskapen att ta itu med problemen bara de får stöd, de som är svårt sjuka saknar de redskapen. Det första steget mot att bli frisk är att erkänna att man har ett problem.

– För de som redan är dödssjuka är det svårt. De har en sjuk sida och en frisk i sig, den ena sidan vet att den är sjuk och behöver hjälp, men den andra håller fast vid sjukdomen. Det är en del av identiteten för patienten, säger Backman.

– Anorexi har blivit som en vän för patienten. Då måste vi hitta något annat för hen i stället. Ätstörningen har blivit en del av den man är. Man är rädd för vem man är utan den., fortsätter hon.

Har man varit länge sjuk, som patienterna på avdelningen, så minns man inte längre hur det är att inte vara det. Man har blivit sin sjukdom.

– Det uppstår en subjektiv känsla av att man är stark. Jag har hört många patienter säga det, att de klarar det som andra inte klarar, att inte äta. Då brukar jag fråga vad som är svårare för patienten, att äta en bit tårta eller att låta bli, säger Pia Charpentier.

Förhållandet till mat ligger i fokus. Har man svält sig eller hetsätit länge har man ingen aning om hur en normal matportion ser ut.

GÖR ALLT. Ira Zetterborg och Julia Backman har liksom de andra anställda på kliniken många olika arbetsuppgifter.

Lång vård

När en patient börjar tillfriskna hjälper kliniken med att skaffa en bostad, och patienten överförs till den öppna avdelningen.

– I början kommer de hit varje morgon och äter alla måltider här. Sedan minskas tiden här successivt till patienten har kontroll över sitt liv. Ett problem inom vården av ätstörningar är att patienten släpps efter avslutad vård. Då är risken stor att man kommer in i de gamla mönstren igen, säger Charpentier.

Hon är stolt över de resultat hennes klinik visat upp. Alla patienter följs upp efter att de skrivits ut.

– 90 procent av dem som fullföljer vården klarar sig utan sjukvård i framtiden.

Alla fullföljer ändå inte vården. För personalen är det tragiskt.

– Det känns hemskt att se någon gå ut genom dörren och veta att den kommer att bli sämre.

En orsak till att vården avbryts är att pengarna tar slut. Det är dyrt att vårda ätstörningar, och kommunerna och försäkringsbolagen är inte alltid av samma åsikt om behovet.

Under årens lopp har ätstörningscentrum förlorat tre patienter som varit intagna på avdelningen.

– Vi har vårdat mellan 70 och 80 patienter, med tanke på det kan det klassas som ett gott resultat. Det här är människor som är dödssjuka.

Om man kan få någon frisk på ett år är det snabbt. Det tar lång tid att ändra ett patologiskt tankemönster.

Självdestruktivt

En svår ätstörning är ett resultat av en dålig självkänsla. Man hatar sig själv och tycker man förtjänar att plågas. Många av patienterna på kliniken skär sig. På ätstörningskliniken finns terapeuter och sjukvårdare, som jobbar som ett team. En läkare kommer regelbundet för att se över patienternas fysiska hälsa, och behövs det fysisk vård som inte kan ges på ätstörningskliniken läggs patienten in på sjukhus.

Personalen på kliniken är vårdare, men främst människor som bryr sig. En stor del av vården går ut på att lära patienten tycka om sig själv och äta rätt. I början äter patienten på sitt rum, tills hen blir så stark att hen kan äta någon måltid tillsammans med andra.

VÅRD I VARDAGEN. Patienterna på vårdavdelningen bor på kliniken, ibland så länge som två år.

Det är en lång process.

– Om man kan få någon frisk på ett år är det snabbt. Det tar lång tid att ändra ett patologiskt tankemönster, säger Charpentier.

Alla får inte grava ätstörningar fastän de bantar hårt. Det är omöjligt att säga vilka som drabbas.

– De som bantar för att bli en person som man kan tycka om, för att duga, är i riskzonen.

– Det värsta man kan göra är att hata sig själv. Alla borde ha sin egen bästa vän inom sig, säger Pia Charpentier.

På ätstörningskliniken vill man sänka tröskeln att ta kontakt. Ju tidigare man kommer desto större chans att bli frisk.

– Man behöver inte ha problem. Det räcker att man är intresserad av ätstörningar.

ANDRA LÄSER