Jag har aldrig känt mig som en rakryggad finlandssvensk ideolog men en text jag skrev här om dagen har fått mig att fundera om det ändå varit skäl att skaffa studentmössan i de finlandsvenska färgerna och mera högljutt proklamera för det svenska språket.
Jag är född och uppvuxen i en totalt tvåspråkig familj där både svenska och finska samexisterat och talats dagligen. Jag förstod ju inte ens som barn att alla inte kan finska och inte förstår både Pikku Kakkonen och Lilla O och Molly. Nångång i lågstadiet insåg jag vilken rikedom det är att kunna två språk. Kanske det är på grund av min bakgrund som jag aldrig förstått språkhets åt någotdera hållet och alltid varit rätt liberal.
Jag är en person med många järn i elden och många kontakter och uppgifter på gång. Och det händer nu och då att jag ombeds översätta texter från svenska till finska eller vice versa. Det är inget problem för mig och oftast gör jag det gärna då det går ganska enkelt för mig.
