Kolumn: Mötesplatser

Mats Fontell reflekterar över möten med andra människor och sammanhangen där dessa möten sker. Inte alla möten är positiva. 

17.06.2022 06:44 UPPDATERAD 17.06.2022 11:22
Klassträffar är som bekant ett återkommande tema i filmer, böcker och andra berättelser. Att mötas och umgås efter många år kan innehålla en salig blandning av komik, tragedi och drama. I bästa fall förstås också glädje och varmt återseende. Även om de fiktiva manuskripten är karikerade så ger de nog ändå en viss bild av det verkliga upplägget.
Rollerna från skoltiden är ofta förvånansvärt lika även om det gått tiotals år. Bråkmakarna och gaphalsarna har inte särskilt ofta intagit en lugnare och mer ödmjuk attityd till sin omgivning samtidigt som de blyga och försiktiga i skolan inte verkar kräva mer utrymme och uppmärksamhet än förr. Så här lite förenklat.
Första gången jag själv deltog i en klassträff var för tio år sedan då en aktiv och energisk klasskamrat tog initiativet till att vi som börjat skolan på samma klass, och detta år fyllde 50 år, skulle träffas på en bondgård i Sjundeå. Jag såg faktiskt mycket fram emot festen som ändå kom att bli en rätt stor besvikelse. Flera av de forna klasskamrater jag sett fram emot att träffa var kraftigt berusade redan när jag anlände och alkoholen fortsatt prägla hela kvällen. Jag kom själv med bil och har också annars lämnat starkspriten för tiotal år sedan.

ANDRA LÄSER