Det går bra att bo på en båt

Efter att ha väntat i tjugo år slog det här paret till. De köpte en båt, renoverade den, sålde sitt hus och flyttade.

DRÖMHEM. Pekka Salakka och Maija Karkman flyttade ombord på Antonius II i juli.
Tre våningar, tre rum, kök, styrhytt, två terrasser och en bastu. Och en prima utsikt över Borgå å, om man så vill. Så ser Pekka Salakkas och Maija Karkmans nya bostad ut. Den avgörande pusselbiten är att det är en båt.
Att någon dag bo i ett flytande hem var planen hela tiden.
Paret tog steget ut för sex år sedan när de hittade den arton meter långa förbindelsebåten Antonius II till salu på Saimen. De slog genast till, och kort senare tog Salakka fram verktygen och började renovera. Så, för ett drygt halvår sedan blev fartyget tillräckligt färdigt för att bo i. Egnahemshuset i Tolkis såldes, och paret flyttade in i sitt flytande hem vid Sakta farten.
Han ville till sjöss, men hade inte tillräckligt med pengar. så han gjorde allt själv.
Det var i juli, och för vintern har de tagit paradplats invid Runeberg. Vad som händer sedan är oklart, men så är det ju en båt. Kanske de åker ut på en långresa på ett halvt år eller mera. Eller så flyttar de bara tillbaka till Sakta farten när vintersäsongen är över och båtplatsen inte längre är ledig. Som pensionärer är det bara en fråga om att bestämma sig.
– Vi har inga planer alls i det här skedet. Det gäller att känna efter när våren kommer, säger Salakka.
TRAPPOR. Rummen är fördelade över tre våningar med ganska branta trappor.

Byggde båt

Att det skulle bli ett hem på en båt var nästan alltid klart. Salakka byggde sin första båt för fyrtio år sedan, från träd som han själv högg ner.
– Han ville till sjöss, men hade inte tillräckligt med pengar. så han gjorde allt själv, säger Maija Karkman när hon sitter i vardagsrummet på nedre våningen.
Ute yr snön, men inne är det tjugo grader varmt. Invid Karkman på soffan sitter Salakka. Här finns en tv, och i rummet invid finns bastun med ett tvättrum utrustat med tvättmaskin. En våning upp finns köket, eller kabyssen om man talar i båttermer. Ytterligare en våning upp finns styrhytten där Salakka brukar ta sitt morgonkaffe och se på förbipasserande. Längst nere i fören finns sovrummet, med fullstor dubbelsäng, och ett gästrum. Till sovrummet kommer man med en brant trappa, precis som till vardagsrummet som har plats för två soffor och ett soffbord.
SOFFOR. Vardagsrummet är vid behov ett extra gästrum.
Lite brukar de ändå "fuska".
– Paret som köpte vårt hus har sedermera blivit våra vänner. Så ibland brukar vi också tvätta lite kläder där.
Totalt fem år tog det för Salakka att renovera båten så att den skulle duga som hem. Frågar man Karkman så finns det ännu en del att göra.
– Här saknas ännu den kvinnliga touchen. Men annars är det precis som vi föreställde oss när vi började prata om det för tjugo år sedan. Det tog en stund att vänja sig vid ljudet av isen. Det låter ibland som om någon skulle gå på däck.

Havet fascinerar

För Salakka är det en livslång fascination med havet som närt drömmen. Vatten som element är fascinerande, likaså båtliv. Då ställde han sig frågan varför man inte också i så fall kan bo ombord.
– När vi nu dessutom är två vuxna människor med utflugna barn så kom chansen. Nu har vi hemmet med oss vart vi än åker.
Trots omfattande renoveringar handlade de svårare besluten om vad de skulle ta med sig ombord. Att flytta från ett enfamiljshus till en båt på drygt fyrtio kvadratmeter kräver hårda val. Till exempel har de bara kläder för den rådande årstiden, medan resten ligger i förvar. När sommaren kommer blir det garderobsbyte. Det går inte heller att ha några extra köksattiraljer – här finns bara sådant som faktiskt används.
STYRHYTT. Här brukar Pekka Salakka dricka sitt morgonkaffe.
– Jag sålde grejer på loppmarknad i totalt tolv veckor. Sist och slutligen klarar man sig med få saker. Det enda jag saknar är möjligheterna att ha många gäster. Jag måste vänta till sommaren när vi kan sitta ute på terrassen, säger Karkman.
Själva båten är ett förbindelsefartyg som kört i Åbo skärgård. Hon är tillverkad 1963, är 18 meter lång och 4,6 meter bred. Motorn är en Mercedes-Weismann på 430 hästkrafter. Värmesystemet är i princip detsamma som i många enfamiljshus, en oljebrännare. Själva storleken var avgörande för köpet. Den är varken för stor eller för liten.
– Vi klarar oss på tumanhand. En större båt blir svår att ta i land med utan personal, säger Salakka.
– Det enda jag oroar mig för är om det händer något med Pekka. Ensam klarar jag inte att bo här. Det finns för mycket att hålla reda på.
Jag till och med ringde dit och sade att postlådan ju finns där. Men nej, eftersom det inte är en gatuadress så kan de inte leverera Helsingin Sanomat. Men vi har nu vant oss vid att läsa digitalt.

Lätt byråkrati

Salakka påpekar att Borgå i motsats till många andra kommuner har en mycket positiv inställning till att bo på en båt. Därför blev byråkratin ingen större fars, utan allt gick mer eller mindre smärtfritt. Problemen är däremot större med posten. Trots att de har en postlåda så har de ingen gatuadress. Därför får de varken morgontidning eller dagspost i den egna lådan.
– Jag till och med ringde dit och sade att postlådan ju finns där. Men nej, eftersom det inte är en gatuadress så kan de inte leverera Helsingin Sanomat. Men vi har nu vant oss vid att läsa digitalt.
– Brev och dylikt hämtar vi på postkontoret. Vi har poste restante, säger Karkman.
Efter några månader ombord är beslutet att flytta inget som paret ångrar. Tvärtom. Det är ungefär som de föreställde sig, och när våren är i antågande ser de framemot att kunna sitta ute. Inte ens behovet av egentid har blivit ett problem i ett så litet hem. Det finns nämligen två tv-apparater. En i sovrummet, en i vardagsrummet.
– Vi brukar se på lite olika program. Så jag ligger i sovrummet, och Pekka här. Ibland ropar jag och frågar om han ännu är vaken.
FÖRHYTT. Sovrummet är längst fram i fören. Invid det finns ett gästrum.