Haa ́in alla ein rikit Goer Juulhölg!

Julafton till ära bjuder ÖN på Viktor Rydbergs dikt Tomten, översatt till östnyländska av Ella Björkman.

Tomten, av Viktor Rydberg
Vinternatt’n e kaaler å håårder
sjäärnåna blikar å glimar.
Alla såver i einsliga gåårdar
tå i te mittinattstiiman.
Måånan gaar täär lengs baanån sen,
snöön lyyser kviit opa tall å gren.
Snöön lyyser kviit opa takin,
bara tåmt ́n e vaki.
Staar täär så grååer vi föusis dörrn,
gråå moot te kviit driivån,
siir såm så mång vintrar förr,
opp moot måånsjiivån.
Siir tii moot skoogin, täär grenar å tallar
vext ti ein höuger muur, liksom vallar,
fundeerar, tenker, å fråågar
opa ein underli gååtå.
Gaar sen ti boodån å reedskapssjuule,
tjenner op all tåm lååsen.
Kuddåna dröömer i måånans juus
åm somar å gres i bååsen.
Ein såm ha glöömi båd piiskå å töumar
e Pålle såm staar i stalle å dröömer;
att hooan såm han nu staar brejvi,
e full me nyyt, gått klöver, i.
Gaar ti tjettån me laamb å fåår
siir, hur tåm såver täär inne.
Gaar ti hönsen, täär tupp ́n staar
opp, op te höugsta pinnan.
Kaarå, i hundkåjån sen, måår braa,
vacknar, å vinkar me råmpån raak.
Kaarå, noo tåmt ́n sen tjenner,
för tåm o så gooa venner.
Tåmt ́n smyyger ti siist för ti sii
opa huusboondsfålki, te tjäära,
lengi ha han noo sat märki ti,
att tåm håller hansis fliit i äärå.
Ti båånens ruum gaar han tyst opa tåå
för ti sii op alla, tåm netta småå.
Ingen haar någå emoot he tå,
å he e hansis stöörsta lyckå.
Så häär ha han siit tåm, både faadern å sån
rej i slika langa tiider,
såva såm båån; men kvartifråån
kåm tåm sen hii nider?
Slekter ha kåmi, å slekter ha gaat,
vext, blej gaamla, men jick sen, men kvart?
Inga svar op te gååtån
såm allti kåmmer ååter!
Tåmt ́n gaar sen ti leduvinn
täär haar han sen ejgi lyyå
höugt opa skullan i höö ́es lukt
näära ti svalubooe.
Nu e ju booe ännu toomt,
men ti våårn, me nyyt gres å blom
kåmmer den noo tibaaka,
me sen lill nett maaka.
Tå haar hon noo myki ti kvittra åm
myki, fråån fäärdrn ́s minne
men ingen slikan gååtå.
såm röör se i tåmtn ́s sinne.
Jinåm ein springå i leduveggin
lyyser måånan op tåmtn ́s sjeggi.
Juusstriimåm op sjeggi blenker
tåmt ́n fundeerar tenker.
Tyst e skoogin å yvi allt
Liive täär uut e frusit.
Bara juude fråån fårsn ́s fall
höörs i te sakta bruuse.
Tåmt ́n höör, såm halft i ein drööm,
tycker han höör tiidn ́s ström,
fundeerar kvart den ska fara
fundeerar kvart tjeeldån må vara.
Vinternatt ́n e kaaler å håårder
sjäärnåna blikar å glimar
alla såver i einsliga gåårdar
braa fram ti måråntiiman.
Måånan senker se sakta neer
snöön lyyser kviit opa tall o gren,
snööln lyyser kviit opa takin.
Bara tåmt ́n e vaki.
Yvisatt uta Ella Björkman.
Haa ́in alla ein rikit Goer Juulhölg!

ANDRA LÄSER