Vådan av jourreformen syns redan på Borgå sjukhus

Vi ser redan vådan av jourreformen som vann laga kraft i riksdagsomröstningen 2016. Jourreformen inleddes med jakten på förlossningssjukhus i Borgå, Raseborg, Jakobstad och Vasa som inkörsport. Argumentet var att sjukhusen måste ha ett visst antal förlossningar, för Borgås del 1 000, för att inte säkerheten skulle lida. I Finland där mödrarnas död i barnsäng och spädbarnsdödligheten är den minsta i världen, så gott som obefintlig!

Något vi var bäst i världen på att sköta, också tack vare mödra- och barnrådgivningarnas digra arbete, valde majoriteten av riksdagsledamöterna att skrota. Svenska riksdagsgruppen arbetade hårt för att det numeriska kravet på tusen födslar per år skulle slopas eftersom gruppen ansåg att följden blir att välfungerande och medicinskt trygga enheter kommer att stängas, men dess reservation röstades ner med siffrorna 146-23.

I skottgluggen var de sjukhus som verkade på landets båda nationalspråk. Hur kan det i ett tvåspråkigt land vara så att detta kan vara en nagel i ögat? Och vad säger det om beslutfattarnas tankesätt att man valde att börja med förlossningarna, för att man räknade med att det hos riksdagsledamöterna skulle väcka minst upprörda känslor och motstånd? Vilket ju besannades. Alla visste, eller borde ha vetat, att förlossningarna endast var upptakten till att krympa sjukhusens verksamhet med jourreformen som verktyg. Det ser vi med all tydlighet i dag, efter förlossningarna försvann akutvården tillsammans med läkare och specialistvårdspersonalen.

Detta kommer att leda till att vi kommer att ha både brist på läkare och sjukvårdspersonal för specialistvården och operationer, sjukhus, utrustning, utrymmen och operationssalar där landets befolkning kan vårdas. Jourreformen tvingades igenom på helt fel argument och kan inte leda till något annat än ett stort bakslag för sjukvården i Finland.

Jag tittade på Spotlight ”Kretssjukhusen krymper” där medicinalrådet Timo Keistinen på tal om närservice sade att tekniken för att ge närservice digitalt och via Skype finns ,men inte används, och fortsatte ”så man borde inte bygga så mycket sjukhus som man gör”. Ett förbluffande påstående. De fullt utrustade sjukhus det är fråga om i Borgå, Raseborg, Åboland, Vasa och Jakobstad har funnits i decennier och byggts med offentliga medel. Frågan är hur Finland har råd att inte använda dem för den verksamhet de var avsedda och utrustade för.