Sara Lappalainen tillbaka efter mardrömsvintern – ”Vill bara glömma det”

Medeldistansaren Sara Lappalainen har inte haft turen med sig de senaste säsongerna. Sitt senaste bakslag vill hon inte ens tala om längre.

Förra våren drabbades Lappalainen efter en strålande inomhussäsong av en magparasit, som spolierade största delen av utomhussäsongen. Hon var med i EM i München, men var inte nöjd efter att ha blivit utslagen i semifinalerna. 

Under hösten genomgick Lappalainen en operation i båda akillessenorna, för att bli av med utdragna smärtor i hälsenorna. Allt såg bra ut för den kommande säsongen. 

Men under vintern drabbades Lappalainen av överansträngning. Orsaken var exceptionell. Hon var på läger i Urheas faciliteter i Helsingfors, där hon bodde i en lägenhet som simulerar hög höjd. Den var inställd på normal lägerhöjd, 2 000 meter, men på grund av ett tekniskt fel inandades Lappalainen hela tiden luft som motsvarar 3 000 meters höjd. Träningen blev för påfrestande, då hon inte återhämtade sig. 

– Jag vill bara glömma det. Det tog överraskande länge att återhämta sig. Det tog fem sex veckor att kunna träna normalt igen, säger Lappalainen.

Lappalainen stod över hela inomhussäsongen. Men nu har träningen gått helt bra, säger hon.

– April och maj har gått riktigt bra. Jag inleder säsongen om ett par veckor, med en kortare sträcka, 400 m eller 600 m, bara för att gå en genomkörare, säger Lappalainen, som krossade de finska rekorden på både 800 m och 1 500 m i OS i Tokyo 2021.

Den här säsongen har Lappalainen mer än förut tänkt fokusera på 1 500 m. Det är hennes huvudsträcka i sommar, fastän hon också springer 800-meterslopp.

– Lite mera träningsvolym, längre drag och mera löpning i 1 500 meter tävlingsfart, säger Lappalainen.

Under vintern hade Lappalainen en rekordvecka, då hon löpte 180 km, mer än någonsin förut under en vecka. I Friidrottsförbundets inbjudan till presskonferens hade det ändå blivit en lapsus, då det stod att Lappalainen är en distanslöpare. Medeldistans är en lite annan sak.

– Nej, jag är ingen distanslöpare, skrattar hon. 

– Finländare tänker vanligtvis 1 500 m för mycket via uthållighet. Ja, det krävs uthållighet för att orka, men det krävs också snabbhet. I mitt rekordlopp 4.02,35 sprang jag sista 800 m på 2.04. Om ens PB på 800 m är 2.04 skulle det bli svårt. Därför tänker jag också springa 800 m. För att springa nära 4 minuter på 1 500 m måste man klara 800 m under 2 minuter.

– 800 m och 1 500 m är helt olika. I 1 500 m är det inte så bråttom. I 800 m är det kört om du klantar bort en sekund. 1 500 m är lite mer förlåtande. Men det är också mentalt tyngre. Man kan dra många 800-meterslopp under en vecka, men 1 500 m går inte att springa hårt så ofta, säger Lappalainen.

I Tokyo sprang Lappalainen 800 m på 1.59,41 och 1 500 m som sagt på 4.02,35. VM-resultatgränsen till Budapest är 4.03,50. En stenhård tid, men det är Lappalainen inställd på.

– Jag har inte tänkt jaga rankingpoäng. Jag ska klara VM-gränsen, annars är det ingen idé att åka till VM. Jag vill inte åka till VM om jag är typ 40:e i VM-rankingen, säger Lappalainen.

Hon har tänkt dela upp säsongen, så hon tar en träningspaus före VM. VM-gränsen borde hon klara under försommaren. 

– Men inte i första tävlingen. Särskilt på 1 500 m krävs det några lopp för att komma i gång. Jag brukar annars också behöva fler starter för att hitta formen.

– Final, utan vidare. Jag var nära i OS i Tokyo. Jag har inte tänkt åka till VM för att springa försöksheat.