När man kommer in på utställningen möts man av en av Heljä Wallenskölds äldsta målningar, porträttet Sierska från år 1963. Tavlan för tankarna till jugendinspirerade målningar, men här tar också känslan av jugend slut, för när man vandrar vidare i utställningen längs målningarna från 00- och 10-talet är det måleriska landskap i pastell varvat med klara toner och industriella inslag som dominerar.
Wallensköld är en konstnär som målar känslofyllda landskap och som vill dra åskådaren med till en annan verklighet eller förmedla en viss stämning. Och visst får besökaren göra inre resor.
Wallenskölds främsta egenskap är att hon behärskar perspektiv. Målningarna följer genomgående ett tema där det som är nära och det som är fjärran samsas och skapar både djup och dramatik. I målningen Kapell från 2018 står ett litet, vitt kapell i förgrunden medan massiva blåa berg reser sig bakom och dominerar tavlan. Perspektivet blir trefaldigt, åskådaren själv krymper då hen står och ser på det lilla kapellet vid foten av de massiva bergen.
