Koppla av, koppla bort

Från bokmal till klickmonster, vägen är kort.

Ett av mina starkaste barndomsminnen är mammas kommando vid matbordet. "Bort med boken."

Oavsett om det var morgonmål, lunch eller middag så låg det en bok bredvid min tallrik.

Jag har alltid läst mycket. Inte varit den som haft många böcker på gång samtidigt, men jag har slukat bok efter bok, åtminstone några stycken varje vecka.

I något skede var jag tvungen att börja föra bok över vilka böcker jag läst. Inte bara för att de var många, men då jag läste på några olika språk fanns det en risk att jag i misstag påbörjade en bok jag redan läst då titel och omslag varierade så.

Nu till något som är genant att erkänna. Jag läser inte längre. Jo, jag läser dagligen mycket. Jag läser nyhetstexter, läser då jag söker bakgrund till texter jag ska skriva, läser e-post, läser textmeddelanden och läser sådant som kommer mot mig i mina olika sociala flöden.

Ändå känns det som om jag inte läser. För jag läser inte skönlitteratur. Det är inte bara genant att erkänna, det känns också sorgligt.

Jag kunde skylla på tidsbrist, barn och de pågående rusningsåren jag befinner mig mitt uppe i. Jag kunde skylla på fullt upp på jobbet. Men, det gör jag inte.

Allt det jag rabblar upp som möjliga orsaker de bidrar naturligtvis till mitt icke-läsande. Men, det egentliga problemet, det är nog jag själv. Jag har uppfunnit ett enkelt test – fritt fram att låna – hur många gånger sitter jag med smarttelefonen i handen jämfört med hur många gånger jag sitter med en bok i handen.

Smarttelefonen leder. Överlägset.

Då vi läser digitalt anpassar sig hjärnan till det snabba flödet vilket leder till att människan läser med större fokus på det konkreta än på den stora bilden och helheter. Konstaterandet är Geoff Kaufmans, forskare vid Carneige Mellon-universitet i USA. Enligt Kaufman fungerar detaljfokuseringen som en ekokammare där ens egna åsikter förstärks.

Det här låter ju inget vidare. Jag skriver ju själv ofta om just risken med alldeles för snäva sociala bubblor.

Det går att träna in ett nytt beteende, psykologer nämner ofta 21 dagar som en magisk gräns för att introducera ett nytt beteende. Efter 66 dagar borde man komma upp på en platå där det nya beteendet är rutinmässigt.

Så, då jag snart går på semester tänkte jag lära mig ett nygammalt beteende. Jag tänker börja läsa skönlitterärt och i bokform. Täppa till alla de hål som tidigare fyllts av smarttelefon, Facebook och Instagram med en bok.

Det talas väldigt mycket om att vi borde trappa ner redan före vi går på semester. Jag har bestämt mig för att ta en tjuvstart redan den här sista veckan på jobbet. I stället för att fippla på telefonen om kvällarna kommer jag att läsa.

För så mycket kommer jag ihåg av min tid som bokmal att en god bok är oslagbar i fråga om att få mig att slappna av och koppla bort.