Familjen Mattsson har levt som så kallade digitala nomader i perioder sedan 2010. De har bott i Spanien, både i Madrid och på Solkusten, samt i Storbritannien. Däremellan har de bott hemma på Åland.
Nu är barnen sexton, fjorton, sex och tre år gamla. I september gick flyttlasset från Åland till en annan ö, Sicilien i södra Italien, bort från den mörka och kalla vintern på Åland, som ett äventyr. Både Elin Mattsson, som är bildkonstnär, och hennes man som arbetar med it, kan jobba på distans.
Familjen Mattsson bor på Åland men har levt utomlands i perioder sedan 2010.
De lockades av Medelhavsklimatet men varför det blev just Sicilien kan Elin Mattsson inte säga.
– Vi är nog precis så galna att vi kan kasta en sten på en karta och så åker vi dit den landar!
Elin Mattsson föreställde sig att skolan skulle fungera ungefär som i Spanien, men fick sig en kalldusch de första dagarna som familjen besökte skolan i Syrakusa.
– Pedagogikstilen var så otroligt aggressiv. Lärarna hade visselpipa och visslade för fullt, då förstår du hurdan cirkus det var. En del lärare bankade i borden, skrek och härjade.
– Vi har ju bott i Spanien och vet att det är en annan mentalitet, att man diskuterar och är livlig men jag började fundera att hur någon kan lära sig något eller koncentrera sig i det här oljudet och på det här sättet?
Ett annat problem var enligt Elin Mattsson att barnen inte hade raster mellan lektionerna, och inte fick springa av sig, röra på sig och leka.
– De satt i princip på samma stol hela dagarna. Barnen gick inte heller själva hem från skolan, utan det krävdes en mängd pappersarbete för att vår 14-åriga son skulle få gå hem ensam.
Elin Mattsson märkte också att sex år gamla sonen led av att han inte fick komma ut och leka.
– Han var otroligt fylld med energi, så vi stannade i lekparker så att han skulle få utlopp för energin på vägen hem.
Elin Mattsson med familjens yngsta barn.
Det samma gällde treåringen, som började i italienskt dagis. Barnen satt en stor del av tiden på samma ställe inomhus och pysslade med något smått med händerna, som att bygga med klossar eller göra handarbete.
– När jag frågade om barnen får gå ut svarade personalen ”när de lärt sig reglerna”. Sedan fick de komma ut korta stunder, men det fanns ingenting för dem att göra. Gården var asfalt och gräsmatta.
Det fanns en hel del parker i staden med klätterställningar och annat som barnen kunde leka med, men på dagisgården lyste de med sin frånvaro.
Försökte du kommunicera detta till personalen på daghemmet och skolan?
– Här hade vi tyvärr lite kommunikationsproblem för de kunde ingen engelska på dagiset. I skolan försökte jag få kontakt med rektorn, men hon var tyvärr inte tillmötesgående.
Familjens två yngsta barn gick på dagis och i första klass i Sicilien i höstas.
Efter ett par månader drog familjen slutsatsen att det inte var värt det.
– Vändpunkten kom när jag insåg att förstaklassisten inte tyckte skolan var rolig, att han led. Skolan ska vara ett trevligt ställe att gå till och man ska inte känna att det är en enda lång pina, säger Elin Mattsson.
I julas gick flyttlasset vidare till Spanien. Elin Mattsson skrev en insändare till lokaltidningen för att försöka lyfta problematiken, ”inte för att vara elak, utan för att ge konstruktiv kritik”. Men hon blev överraskad av den hätska kritik som hennes insändare fick bland italienarna.
– Det är alltid lite farligt att få något översatt då det uppenbarligen översattes mer aggressivt till italienska, än det var tänkt. Men det får jag ta.
– Italienarna är ett stolt folk, de tar det personligt. Vad kommer du från rika Finland och nedvärderar oss, liksom.
Är det rimligt att jämföra södra Italien med rika Finland?
– Det är inte rimligt, det förstår jag. Jag tycker det är väsentligt när man ser att barnen far illa. Det är så lätta grejer, varför ger man inte barnen raster? Placera lekgrejer på dagisgårdarna så att barnen kan leka. Det är inte rimligt att en sexåring ska sitta på samma stol från klockan 9 till klockan 14.
Medier i Italien har skrivit om Elin Mattssons insändare, tv-kanaler har ringt henne och bjudit henne med till tv-program med politiska beslutsfattare. Trots all negativ kritik har hon också fått mycket positiv respons på sociala medier, av vanliga italienare. Många klassmammor och -pappor tackade henne och betonade vikten av att det är en person av utländsk härkomst som skrev insändaren.
– En del har sagt att äntligen tar någon upp det här, att det var det som krävdes. Att någon kommer utifrån och ser det.
Men många italienare har blivit sårade över att någon kommer och dömer deras skolsystem.
– Jag måste ha trampat på en öm tå.
Även italienska undervisningsministern har svarat på kritiken.
”Den italienska skolan har lärare och chefer av absolut värde och som gör ett utmärkt jobb med blygsamma löner”, säger ministern Giuseppe Valditara enligt Siracusa News.
