Med prestationsångesten rusande genom kroppen

Jag sitter i mitt rum och tuggar i mig chokladen. Jag borde samla mig och försöka lära mig någonting innan matteprovet i övermorgon. Boken ligger öppen framför mig och jag stirrar tomt på uppslaget. Diskontering, annuitet, investeringskalkyl. Låter komplicerat. Det känns på riktigt som om jag inte kan någonting. Ingenting. Med ångesten rusande genom kroppen går det inte så bra att fokusera den lilla ork man har på att lära sig matematik. Ekonomisk matematik. Kunde inte bry mig mindre faktiskt.

Jag trodde att jag hade lärt mig min läxa efter förra vinterns burnout. Jag klarade ju inte av att gå till skolan på flera månader på grund av alla psykiska problem som den medförde. En hel del av de problemen kommer följa med mig hela livet ut har läkarna sagt, men jag mår redan så mycket bättre idag att jag kan leva vardagen rätt så smärtfritt. Ifall man inte tänker på prestationsångesten, förstås.

Jag plågas av en ständig känsla av att jag behöver lära mig allt ordentligt i alla ämnen, som om det inte är tillräckligt att vara bra i sina favoritämnen i skolan. Jag vet att skolan inte är allt i livet, men genast jag gör något annat än läser till matteprovet slår mig den skrämmande tanken. Tanken att det här är en övning inför studentexamen, att det jag läser på den här kursen är en del av det jag behöver kunna i matematikprovet i studentexamen, och studentexamensproven avgör ju i stort sett var jag kan studera efter gymnasiet.

Det är svårt att uttrycka det här med ord. Därför borde vi oftare tala om prestationsångesten. Det är inte bara i min kompiskrets, i min skola eller på min hemort som allt fler unga är så stressade av skoljobbet att det på ett drastiskt sätt påverkar deras välmående. I dagens samhälle, som faktiskt till stor del fungerar genom att folk presterar, är det speciellt viktigt att människor mår psykiskt bra. Det finns redan alltför många exempel på vad som händer när folk går in i väggen. Det krävs en förändring.

Var ska man börja då? Kanske i skolan? Borde man ha fler kurser om att hantera skolstress? Borde en sådan kurs rentav vara obligatorisk? Borde lärarna poängtera vikten av fritid mer än någonsin förr? Borde man kanske ändra på något i läroplanen?

Det är våra liv som står på spel. Hälsan är inget att leka med. Nu behövs det åtgärder! Nu är det dags för dem med makt att påverka vår vardag att göra något. Bäst att de börjar redan idag!

Det här är kolumnen som gav Fanny Lindholm tredje pris i Svenska Kulturfondens kolumntävling

ANDRA LÄSER