Papparollen är något man växer in i

André Nilsson lever i spännande tider, ett par dagar efter farsdagshelgen ska han och frun nämligen få sitt första gemensamma barn. I Folkhälsans pappagrupp i Borgå kan han och de andra papporna dela förväntningar, glädjeämnen och rädslor – kamratstödet från människor i samma situation är ovärderligt.

Pappagruppen är också en möjlighet att få nya bekanta och vänner. André Nilsson t.v. är ursprunglig Borgåbo och Eva Walhström har bott här många år medan Harry Hentelä och Richard Roberts är nya i stan.
Oskar Skogbergoskar.skogberg@ostnyland.fi
11.11.2022 14:10 UPPDATERAD 13.11.2022 08:01
Eva Wahlström börjar ha de praktiska förberedelserna på det torra: minipizzorna är uppvärmda i ugnen och kaffet rinner genom kaffekokaren. Hon är ledaren i pappagruppen som samlas i Folkhälsans lokaler i Näse på torsdagar. Verksamheten är inne på sitt andra år, första gången man samlades var i oktober i fjol.
– Det handlar mycket om fri diskussion där man kan prata av sig om sina tankar kring faderskapet men vi brukar också alltid ha ett tema. I kväll ska vi prata om ork, vad man kan göra för att orka och att inte bli utmattad, säger Wahlström.
Ofta är det fyra pappor som deltar i gruppens träffar, men den här torsdagen är de tre: André Nilsson, Richard Roberts och Harry Hentelä.
– Pappagruppen är en plats där man kan prata, diskutera och fundera tillsammans med andra som har egna barn. Jag har själv två bonusbarn, tioåriga Ada och tolvåriga Hugo, och snart ska vi få vårt första gemensamma barn. Tiden är beräknad till den 16 november, säger André.
– Det där är mycket spännande tider, så där nära förlossningen tänker man inte på så mycket annat än barnet, kompar Richard som själv är pappa till snart tvååriga William.
I Harrys familj finns det två barn, döttrarna Edith och Linnea som är tre respektive ett och ett halvt år gamla. Enligt honom ger pappagruppen möjligheter till en annan form av diskussioner än den som man ofta har med sina vänner.
– I pappagruppen går diskussionen ofta in på en djupare nivå och det tycker jag är bra.

Naturlig del av livet

Överlag är antalet barn i Finland på väg neråt och enligt en barometer från Väestöliitto uppgav över tolv procent av finländarna 2018 att det ideala antalet barn för dem är noll. För deltagarna i pappagruppen har det ändå alltid varit mer eller mindre självklart att de vill ha barn.
– Jag hade själv en bra barndom och kommer från en familj där vi var fyra syskon, så det har säkert något med saken att göra. Jag har alltid velat få uppleva hur det är att vara pappa. Det sägs ofta att det är så mycket jobb, vilket är sant, men det är också så väldigt roligt att se hur en liten filur växer upp, säger Richard.
Alla tre anser att papparollen är något man växer in i.
– Som ung funderade jag inte så mycket på saken, det kändes att man hade annat att tänka på. Men när jag blev äldre började tanken på att bli pappa gro och då jag fick mina två bonusbarn började jag inse hur mycket jag tyckte om rollen som pappa, säger André.
Det känns att jag redan glömt en hel del av babytiden men visst var en del perioder väldigt jobbiga.
Eva kommer in på kvällens tema och frågar vad som känts mest jobbigt med att vara pappa eller förälder i allmänhet.
– Jag vet inte, säger Harry och skrattar.
Men han fortsätter:
– Det känns att jag redan glömt en hel del av babytiden men visst var en del perioder väldigt jobbiga. När jag fick stiga upp mitt i natten för att försöka få babyn att somna om, och det kunde ta en timme innan det lyckades, så var jag trött hela nästa dag. Men nu för tiden sover barnen till all lycka helt okej så det känns att det här var länge sen.
Också Richard tar fasta på sömnbristen.
– Tidvis har jag väldigt mycket jobb och när jag inte fick sova på nätterna märkte jag att jag allmänt började bli lite irriterad och frustrerad. Men i den stunden är det viktigt att försöka minnas att det ändå bara är en kort period som man får vaka under nätterna.
André konstaterar att han själv ännu inte har erfarenhet av riktigt små barn, när han kom in i bilden var bonusbarnen redan äldre.
– Men jag har nog funderat på sovandet sen när vi har en baby. Och det känns att vi redan på förhand fått lite övning med frun då hon nu i slutskedet av graviditeten får stiga upp under nätterna ungefär var femte minut.
Trions recept för att klara biffen är att försöka hålla koll på sina prioriteringar och att sträva efter att hitta en bra balans tillsammans med sin partner om hur de dagliga rutinerna ska skötas.
– Vi gjorde så att den som hade mer energi tog över och vakade mera. Vi har haft skeden då vi tagit nätterna turvis. Men det gäller att prata sig fram så man hittar en lösning som fungerar, säger Harry.
– Jo, det är viktigt att diskutera men det är inte alltid så lätt om båda är trötta. Det är också viktigt att minnas att prioritera barnet, jobb och hobbyer finns kvar även då barnet vuxit upp. För det skulle ju vara synd om man gick miste om viktiga skeden i barnets utveckling, som till exempel det första ordet, säger Richard.

Den moderna pappan

När man själv blir pappa börjar man fundera också på sin egen uppväxt och hurudan ens egen pappa var. Vilka uppfostringsideal vill man föra vidare och vilka vill man ändra på? Fars dag till ära funderar papporna på hur fadersrollen förändrats sedan de själva var små.
Den moderna pappan kommer inte hem från jobbet, slänger sig på soffan och undrar om maten är färdig.
– Många av de "gamla visdomarna" går säkert vidare från generation till generation, jag märker att jag själv gör många saker på samma sätt som min pappa. Men en del saker som jag inte gillade har jag försökt ändra på. Allmänt tror jag att papporna nu för tiden ofta mer närvarande och både vill och har möjlighet att jobba på distans och hjälpa till hemma. Förr hade man nog mer traditionella roller i hemmet, säger Richard.
André håller med om att just pappans roll i hemmet hör till de saker som förändrats mest.
– Den moderna pappan kommer inte hem från jobbet, slänger sig på soffan och undrar om maten är färdig, karikerar han.
Det där med matlagning är kanske den största skillnaden mellan Harry och hans pappa.
– Min pappa kunde inte laga mat. Den enda rätt jag minns att han då och då gjorde var potatismos med malet kött, som vi visserligen åt med god aptit. Själv har jag nog en bredare repertoar. Men i övrigt ser jag inte så väldigt stora skillnader mellan mig och min far.
André tillägger att hans pappa faktiskt gick på en matlagningskurs som hette "Papporna kockar" på Pellinge men att resultatet av den kunde beskrivas som lite magert.
– Han lärde sig göra kålgryta och efter det fick vi därhemma smaka på många olika varianter av den. Pyttipanna med ägg kunde han också göra. Men han trivdes bra på kursen, jag tror att en viktig orsak till att han gick på den var att han fick umgås med de andra papporna. Så kanske matlagningskursen hade en lite liknande funktion som dagens pappagrupper.

"Försenad farsdagsgåva"

Nu på söndag får Richard fira fars dag för andra gången och han ser fram emot ett någorlunda traditionellt firande.
– Pojken är ju så liten att han själv inte ännu kan göra farsdagskort, men han har säkert varit med i pysslandet. Så ska vi säkert äta något gott, någon slips eller cigarr behöver jag inte, säger han och skrattar.
Harry väntar med spänning på att få se vad barnen knåpat ihop på dagis och i övrigt ser han fram emot ett gott morgonmål.
André däremot kommer att få uppleva något som för honom är sällsynt: en fars dag då han inte är på jobb. I vanliga fall brukar han nämligen stå i köket när papporna i Finland äter farsdagslunch.
– Och ett par dagar senare ska vi ju få vår pojke så det blir ju en verklig farsdagspresent, även om den är lite försenad. Om allt går enligt planerna ska förlossningen sättas i gång den 16 november på Borgå sjukhus.
Frun vill att det är jag som hjälper henne och doulan är med som ett mentalt stöd. Om jag fryser helt kan hon påminna mig om vad jag ska göra.
Vart vägen går därifrån blir oklart in i det sista, för som vi fått läsa i nyheterna brukar det stundvis vara fullt på förlossningsavdelningarna. André säger att det är ett extra stressmoment då familjerna inte på förhand kan få veta var de ska föda.
– Man får se om det blir i Helsingfors, Esbo, Kotka eller Lojo. Jag har hört om fall där familjerna redan blivit lovade en plats på en förlossningsavdelning men då de kommit fram har det visat sig att någon annan hunnit före.
André tycker ändå att både frun och han är så väl förberedda som man kan vara och en doula kommer också att vara med under förlossningen.
– Frun vill att det är jag som hjälper henne och doulan är med som ett mentalt stöd. Om jag fryser helt kan hon påminna mig om vad jag ska göra.
Eva som själv är mamma till tre barn har ett bestämt tips.
– Ta med en skild matsäck till både dig och din fru, för man vet aldrig hur länge förlossningen tar. Med ett av mina barn drog det verkligen ut på tiden och när jag mitt i allt ville ha en Tripp-burk sade min man att han tyvärr redan hade druckit upp alla. I det skedet kunde jag ha strypit honom, säger Eva som i dag ändå kan skratta åt minnet.

ANDRA LÄSER