Säkerhet till salu

Efter attacker på det offentliga rummet finns det alltid de som gärna säljer både tjänster, idéer och ideologier.

Efter tisdagens bombdåd i Bryssel frågar många – till exempel bland 2 000 finländare i staden – varför flygplatsens avgångsaula inte var bättre bevakad. I samma veva kan man förstås notera att landsidan om säkerhetskontrollerna på de allra flesta flygplatser, också den stora avgångshallen på Helsingfors-Vanda, fungerar precis lika.
Det är priset för det öppna samhället – att våga praktisera det. Efter terroristdåd som de i Paris i höstas sägs det ha uppståt en ny form av civilkurage, ett slags modern tapperhet i fält, att trotsa rädslan och fortsätta leva som vanligt.
Mycket av det kan vara yta, fasad och jargong. I det tysta säljs förmodligen just nu mer säkerhetsutrustning och -tjänster, övervakningskameror och goda råd än på ett tag.
Väktare och privata säkerhetstjänster är en växande affärssektor. Finland får 2017 en ny lag för hur den sektorn ska arbeta mera strukturerat och reglerat framöver.
Också bland medborgarna är det ett tecken på att tider och samhällen, kvällar och kvarter, är otryggare än tidigare när spontana medborgargarden och frivilligpatruller uppstår; i Finland med Soldiers of Odin som främsta och mest tvivelaktiga uttryck.
Odinfenomenet tycks bubbla ur någon underjordisk, hittills oavslöjad extremnationalistisk källa. Grupper uppstår enligt samma mönster runtom i Norden och så långt bort som Portugal och USA.
Det är i och för sig klokt att behålla en viss måttstock här. Odinfenomenet är marginellt, och de flesta av oss har inte hittills sett sin första livslevande Odinman, eller haft någon i bekantskapskretsen som skulle ha berörts av verksamheten.
Inte desto mindre är det motbjudande att en organisation – först avslöjat i utländska medier – är så öppet rasistisk med sympatier för nazismen. Man frågar sig också varför Patent- och registerstyrelsen (PRS) i februari accepterade den som en registrerad förening, fastän de rasistiska uttalandena av ledande föreningsaktiva torde ha varit kända.
PRS som förvaltar hur föreningslagen verkställs i Finland torde också ha noterat lagens § 5 som förbjuder föreningar med militära hierarkier.
Med lite överdrivet god vilja kan man kanske förstå att Odinsoldater som i det förflutna har hamnat på fel sida om lagen nu möjligen vill gottgöra någonting i samhället med sin nattväktarklubb. Men också då finns det lagar enligt vilka man kan vara ordningsman eller väktare, likaså en omfattande frivillig- och vänverksamhet för den som anser att våra medborgares liv är otryggt.
Allt vi säger om hot och osäkerhet skapar både en ideologisk och en ekonomisk marknad. Den biträdande borgmästaren i Tammerfors Anna-Kaisa Heinimäki, ursprungligen polis och senare politiker för De gröna, har skrivit om trygghet i det offentliga rummet. Den består i någonting som skapas för alla, skriver hon, inte genom att ensidigt rikta sig mot vissa grupper.
Hon har också en klok poäng ifråga om en viktig dubbelhet: Det är staten som enligt grundlagens § 124 ska garantera ordning och säkerhet. Det finns många goda sidor i bevaknings- och säkerhetsföretagen, skriver hon, men samtidigt en risk i att man talar om marknader, tillväxtpotential och business i just de här frågorna.
Man målar upp hot och sedan erbjuder man sin egen hållning och idé som den bästa lösningen. Fast när allt kommer omkring resonerar vi väl oss så, var och en av oss.