Hjärnan har inga reservdelar

Vi kan hela livet lära oss nya färdigheter och en hjärna som används flitigt är mindre mottaglig för demens. Målet är att åldras harmoniskt eller coolt.

EXPERT PÅ ÅLDRANDET. Marja Saarenheimo talade kring ämnet <i>Åldrandets konst</i> i servicehemmet Elsie i Nickby.
Marja Saarenheimo är psykolog och forskare och speciellt känd för sina böcker och sina föreläsningar om åldrandet och om minnet. Hon är också anställd vid Centralförbundet för de gamlas väl rf.
När Saarenheimo, som en del av programmet under äldreveckan i Sibbo, föreläser i servicehemmet Elsie i Nickby kunde man kanske förvänta sig att salen skulle fyllas till bräddarna. En måndagsförmiddag är ändå inte en helt idealisk tidpunkt. När inte heller öppningen av De äldres vecka på söndagen drog någon storpublik så får väl uppslutningen på måndagen anses helt acceptabel. Kanske ett tjugotal personer kom för att lyssna till Saarenheimo.
Alla blir vi äldre hela tiden och därför kunde temat, Åldrandets konst, mycket väl ha intresserat fler.
Visserligen är Saarenheimo den första att konstatera att rubriken är litet ironisk, det handlar inte om att lära sig bli en perfekt åldring.

Livslångt lärande

– Det finns vissa allmänt vedertagna sanningar till exempel om minnet som inte stämmer, säger Saarenheimo. Alla kan lära sig nya färdigheter, oberoende av ålder. När man blir äldre lär man sig kanske på ett annat sätt än tidigare, och kanske litet långsammare, men vi kan alla lära oss nytt, hela tiden.
– Det finns möjligheter att påverka vårt eget åldrande. Vi kan inte påverka sjukdomarna eller samhället, men det finns mycket annat vi kan göra.
Marja Saarenheimo lyfter fram mat, levnadsvanor och motion. Men man kan påverka också den egna mentala balansen.
– Man kan öva upp sin förmåga att behärska sina känslor och att klara av också obehagliga situationer. De flesta äldre har med åren fått ett bredare perspektiv och erfarenheterna ger en bättre förmåga att definiera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.
Att behärska sina känslor betyder inte att man ska förkväva dem, betonar Saarenheimo. I stället är det nyttigt att lära sig att känna igen ilska, besvikelse, uppgivenhet, att erkänna dem. Det är också viktigt att öva upp sina sociala färdigheter.

Inga reservdelar

– Hjärnan har inga reservdelar, säger Saarenheimo. Ett dåligt knä kan man operera, till och med ett dåligt hjärta kan bytas ut, men hjärnan måste man sköta om.
– Det gör man bäst genom att använda den flitigt, skydda den från stötar och gifter, och ge den god näring, alltså bra mat, sömn och motion.
Hjärnan används när man bevarar sin nyfikenhet, tar emot nya utmaningar och vårdar sina nära relationer.
– Det lönar sig att göra vardagliga uppgifter på nya sätt för att stimulera hjärnan, säger Saarenheimo.
Hon liknar hjärnan vid ett landskap. Om man alltid gör samma saker på samma sätt nöter man in stigar i landskapet, stigar som småningom blir asfalterade motorvägar. Ändå finns det gott om outforskad mark omkring, som det lönar sig att bekanta sig med när man antar nya utmaningar.
– Om man använder hjärnan flitigt, på olika sätt, kan det skydda till exempel mot demens.

Harmoniskt åldrande

Samhällets förväntningar på de äldre har ändrats mycket. Om man ännu för tjugo år sedan tyckte att åldrandet är avståendets konst så förväntar man sig i dag att äldre är aktiva på många olika området, man talar om en aktiv ålderdom.
– Det får inte bli ett tvång, säger Saarenheimo. Vi är alla olika och måste få vara olika också som äldre.
– Därför finns det i dag kinesisk forskning kring harmoniskt åldrande, där man ska hitta sin egen balans. Den tyska motsvarigheten är coolt åldrande. Känslorna hålls under kontroll, man får ifrågasätta och tar inte för allvarligt på livet.
Saarenheimo betonar att vi borde bli bättre på att åldras harmoniskt eller coolt, inte bara för vår egen skull utan också för våra medmänniskors skull.
– Vi har då möjlighet att hjälpa de yngre i samhället, att dela med oss av ett slags mentalt far- och morförälderskap.

Förkvävd ilska

Många intressanta åsikter och iakttagelser kom fram under diskussionen som följde på Marja Saarenheimos föreläsning.
– Det finns många äldre som känner ilska över sitt åldrande, men som förkväver sin ilska till exempel genom att ta till flaskan, sa en ur publiken.
– De borde uppmuntras att prata om sina känslor och att bejaka dem, sa Saarenheimo. Förkvävda känslor höjer blodtrycket, inte bara hos dem som har de här känslorna utan också hos dem som de talar med.
– Vi ska akta oss för att försöka pracka våra levnadsmodeller på barn och barnbarn, tyckte en annan. De måste få välja själv. På samma sätt borde man också inom dagens äldrevård verkligen lyssna på vad de äldre vill.
– Vishet är också att förstå att alla generationer måste få ta sina egna beslut, sa Saarenheimo.

ANDRA LÄSER