Vi är återigen där men kanske under ännu värre förhållanden. Nu gäller det i skolorna inte bara ofog utan betydligt värre beteenden. Jag refererar till text och tidningsrubriker och till de ständigt återkommande frågorna: ”Vems är felet? Vem bär ansvaret? Hur skall problemen åtgärdas?
För några år sedan påpekade jag i tidningspressen efter ett besök i en Sibboskola:”Elever i skolan står inomhus, en stor del av dem i ”full mundering” tuggande på godis som de tog fram, avlägsnade förpackningen och slängde papperet på golvet” Vid mitt påpekande över oegentligheten blev svaret: här finns städerskor”!
Vid denna tidpunkt gjorde även ortstidningen ett inlägg om skollivet i Sibbo. På tidningsbilden ser man elever med mössan på huvudet stående inomhus samtalande med skolans rektor. Påtalade även då i samma ortstidning det enligt mig olämpliga i situationen och fick svaret: ”eleverna tänkte just gå ut.” (I vår uppfostran har vi lärt oss att mössan sättes på då man går ut, inte då man tänker gå ut.)
I dag ser man ungdomar med mössan på sittande med sina föräldrar vid matbordet. Spatserade nyligen förbi en annan skola och kunde genom fönstret notera att undervisningen pågick och elever sitter i pulpeten med ytterkläder och mössa på t.o.m. en elev satt (halvlåg) med fötterna med kängor på uppe på pulpetlocket.
Vi noterar från ”hemlivet” den slentrianmässiga uppfostran dagens ungdom blir berikad med. Ungdomen behöver inte ens hälsa då de kommer in (hem), inte ens om det finns gäster i huset. Man rör sig som en zombie omedveten om övrigas existens.
Tidigare sade man åtminstone hej! Förr i tiden tog man i hand, tog ögonkontakt, bugade eller neg och sade det som situationen krävde.
Visst hör det till föräldrarna där hemma till att lära sina barn de mest elementära grundregler då det gäller att kunna uppföra sig. Vett och etikett, normalt beteende är väl det minsta man kunde kräva av människor som tagit sig för att skaffa barn till världen. Man måste även kunna inse att ens egna barn inte alltid är helt felfria, men i sådana fall känna sitt ansvar och s.a.s. ta tag i saken. Det är i god tid man skall börja. Det är för sent att lappa taket då grunden har rasat.
Då det gäller skolan hör det nog pedagogerna till att inte bara påpeka missförhållanden utan även åtgärda dessa. Det gäller att ta ansvar. Det gäller för oss alla att ta ansvar, det gäller att påpeka och framför allt ställa krav samt det viktigaste: ”se till att kraven verkställes.”
Vi har kommit in i en ond spiral. Vi skyller på hemmet (föräldrarna) som lyfter ansvaret till skolan (lärarna) som i sin tur flyttar ”pinnen” till samhället (polisen). Där är vi nu enligt tidningsnotiserna. Då ställer jag ”på spåret” frågan: VART ÄR VI PÅ VÄG? Är försvarsmakten nästa som skall ingripa?
Vi måste ta oss i kragen. Vi måste börja från grunden. Vi måste ta ett sunt grepp om vår ungdom. Vi måste göra ett förebyggande arbete genom att skapa förtroende, ställa krav och det viktigaste: övervaka att de ställda kraven efterföljes.
Rolf Björkell , Sibbo
