Sju bilar i sekunden

Innan vägavgifterna blir lag och beslut: titta på Östnyland, varifrån vi pendlar med lång rutin.

Sju bilar i sekunden korsar i snitt Helsingfors stads yttre gränser. Per dygn blir det nästan 600 000 bilar och andra fordon. Huvudstadsregionen vill sätta ett pris på det och överväger därför vägavgifter, en liten summa på mindre än en euro per gång, men på ett år ändå lätt en summa på över 300 euro för en pendlare.
Avgiften per betalstation skulle i den ledande planen högst vara 80 cent och läsas av elektroniskt i farten, utan att stoppa upp trafiken.
I trafikflödet är ett väderstreck den allra mildaste delen av problemet – trafiken från Östnyland.
Borgåleden och den sydliga Österleden med tillsammans något under 55 000 bilar om dagen "drar väl", som pendlarna säger. I den senaste statistiken sjönk siffran rentav med 700 fordon per dygn. Också utmed Lahtisleden, vägen in från norra Sibbo, är trenden densamma.
Ett vanligt grepp för att stödja det goda är "best practice"-principen, det vill säga fixa inte det som redan fungerar.
Innan man tar itu med att genomföra vägavgifter genom en ny lag och nya beslut kunde man gärna titta lite extra på varför saker verkar fungera åt Borgåhållet, medan de ökända trafikstockningarna finns i den västra ändan av Ring I och i Esbo.
För Sibbo är det särskilt angeläget. Helsingforsregionens trafik, HRT:s preliminära skisser visar nämligen att Sibbopendlarna skulle vara de som totalt skulle taxeras mest.
I det fortfarande glest bebodda Sibbo är många beroende av bil, men pendlar däremot numera ofta så långt in i huvudstadsregionen att de dagligen skulle köra genom två eller rentav tre avgiftsportar, vilket blir fallet om man ska till södra Esbo.
Det känns besynnerligt eftersom de östra infartslederna från Sibbo i dag är relativt oproblematiska och bilströmmarna rentav redan håller på att minska – förmodligen byter allt fler i dag till tåg och metro.
Borgå har vuxit till en av sydkustens medelstora städer utan att någonsin ha fått det attraktiva och snabba tåget till Helsingfors. Ändå har en omfattande pendling mellan Borgå och huvudstadsregionen förekommit i årtionden med ett allt mer väl fungerande kollektivt åkande.
Sedan busstrafiken började avregleras 2014 har allting enbart blivit bättre. Vissa subventionerade pendlarbiljetter förbjöds visserligen av EU, men överlag har biljettpriserna sjunkit radikalt.
Pendlarbussarna har moderniserats för att göra arbetet ombord enklare så att arbetsdagen kan börja redan i bussen. Borgå har konsekvent byggt anslutningsparkeringar utmed stråken till Helsingfors och de fylls i samma takt ut av dagsparkerade bilar, vars ägare har bytt till buss här.
Också i Lovisa har avståndet till huvudstadsregionen i pendlarminuter minskat betydligt när marknaden har drivit fram ny service.
Däremot finns det dålig information ute i Nyland, utanför det egentliga HRT-området, om hur man kan anslutningsparkera inne i huvudstadsregionen för att till exempel kunna dra nytta av nya stomlinjer som ringbanan eller västmetron i höst.
Huvudstadsregionen vill minska antalet privatbilar med fem procent och slussa miljonerna från vägavgifterna till nyinvesteringar i buss, spårvagn och cykling.
I den processen borde man i alla fall titta en gång till också på den goda praxis som genom åren har gjort att östnylänningarna redan nu, ofta ekologiskt och rationellt, väljer rätt fordon när de ska till jobbet.
– – –
Rättat kl. 15.50 hur vägavgiften uppbärs vid gränsen till flera betalzoner.
ANDRA LÄSER