Borgå möter Belgrad i unik keramik

– Det här är första gången som gårdshuset får fungera som sommargalleri, säger Srba Lukić som i vanliga fall håller till en våning ner, i arbetsrummet där han har lera, brännugn och specialblandad glasyr.

Orsaken till att han just nu valde att öppna gårdsgalleriet för allmänheten är enkel: Lukić firar trettio år som formgivare och ville uppmärksamma milstolpen på något sätt. Dessutom har det gått flera sedan han senast ställde ut i Borgå, då i Galleri Hörnan i Konstfabriken, så det kändes som en lämplig tidpunkt att visa upp både äldre och nyare alster.

I det ljusa sommargalleriet kan man bekanta sig med Srba Lukić mångsidiga keramikproduktion som omfattar såväl serieproducerad brukskeramik som keramikdekorationer och unika arbeten.

– Jag har gjort mycket brukskeramik både för att jag tycker om det och för att man måste tjäna sitt levebröd. Det är inte enkelt att livnära sig enbart på att vara skapande konstnär som ställer ut. Att undervisa är den tredje möjliga inkomstkällan för konstnärer, konstaterar han.

Lukić kom till Finland från Serbien år 1987 och började studera industriell formgivning med inriktning på keramik vid Konstindustriella högskolan. Redan då var han väldigt intresserad av serieproduktion vilket ledde till att han grundade keramikverkstaden Savilinna i Jernböle.

– Produktionen svällde och svällde och vi utvidgade med en verkstad i Estland. Som mest hade vi 22 anställda i Borgå och 150 i Estland.

Srba Lukić minns hur någon elakt kallade honom "tehtailija ei taiteilija", det vill säga fabrikör och inte konstnär, men nu är den tiden definitivt förbi. År 2009 sålde han företaget, slutade med serieproducerad keramik och började satsa enbart på unik formgivning. Nya konstverk i lera föds regelbundet i hans arbetsrum.

Sommargalleriets väggar är prydda av keramiktavlor, större och mindre, enskilda och sammanfogade som pusselbitar, där han utforskar essensen i livet och i människan. Lukić trivs i en värld av bruna och blå nyanser, och speciellt på senare tid har dragningen mot det blåa blivit allt starkare.

Samma gäller den nyfunna faiblessen för skira och ljusa nyanser som ger en del av keramikföremålen en air av sublimitet.

– Budskapet som jag vill föra fram är egentligen ganska enkelt. Skepnaderna i mina tavlor når högt men får uppleva att det är ganska ensamt på toppen.

Motiven tangerar existentiella tankegångar kring jordelivet och kring vad som kommer efteråt, "om det ens finns något efteråt" som Srba Lukić uttrycker det.

– Det är en evig fråga som inte går att besvara med logik. Alla vet vi att vi är här bara för en stund.

Under en tidigare period i sitt konstnärskap intresserade han sig också för ekologiska och klimatkänsliga aspekter på vår värld. Planeter, speciellt vår egen Tellus, är centrala element i en serie keramiktavlor som går i jordnära nyanser.

Största delen av de utställda alstren är glaserade med en matt glasyr som han själv blandar till i sitt arbetsrum.

– Det går inte med hyllvara från affären för att få till den rätta lystern och för att jag ska kunna uttrycka mig på rätt sätt. Detsamma gäller färgerna.

Vaser, vackert glaserade fat, skålar och koppar tronar på hyllor och golv. Kärleken till hemstaden Borgå syns bland annat i små, bruntonad reliefer där den klassiska vyn över ån mot domkyrkan till finns avbildad.

– Jag älskar Borgå och jag älskar Belgrad, min forna hemstad, säger han.

Bägge städerna på B är viktiga för Srba Lukić och relationen till dem manifesteras på många olika sätt i hans arbeten.

Sommarutställningen är inte en retrospektiv utställning i ordets rätta bemärkelse. En stor del av de unika keramikarbeten som Lukić formgett genom åren finns nämligen hos samlare och i privata hem.