I Östnyland tråttar och tromar man och ibland är man frusigär eller pitu. När vi på nytt öppnade frågeformuläret för vilket som är läsarnas favoritord ramlade förslagen in – till och med i högre grad än under den första rundan i våras.
– Det kan bero på att läsarna nu känner till vår dialektsatsning och därför gärna vill rapportera sitt favoritord, tror Östnylands chefredaktör Helén Kurri.
Hon är mycket glad – och lite överraskad – över responsen som dialektsatsningen fått.
– Det är jätteroligt att vi kan engagera och samla östnylänningarna kring dialekter. Dialekter är en del av vår historia som är väl värd att bevara, fortsätter Kurri.
Bland de ord som nu skickats in finns flera dialektord som känns ganska vardagliga – ord som man hör rätt ofta i regionen. Bland dem finns också ord som mera känns som slang än som dialekt.
– Det finns inte alltid en klar gräns mellan dialekt och slang. också en del lånord från finskan kan användas i dialekterna, säger Caroline Sandström på Institutet för de inhemska språken.
Hon är huvudredaktör för Ordbok över Finlands svenska folkmål – en ordbok om svenska dialekter i Finland – och har dessutom disputerat på östnyländska dialekter. Caroline har också ställt upp som Östnylands expert ända sedan vår dialektsatsning startade i fjol våras.
Dialektexpert Caroline Sandström på Institutet för de inhemska språken har ett kärt förhållande till dialekt – både professionellt och privat.
Välkänd strokabisi
Det absolut mest frekventa dialektordet som föreslogs i vårt nya upprop om kära och användbara dialektord är strokabisi, elektriker. Och i Östnyland vet man definitivt vad en sådan gör och Caroline Sandström tycker strokabisi är ett riktigt roligt ord – och typiskt östnyländskt.
– Bisi är ju känt, men förleden stroka är lite svårare. I Svenska Akademiens ordbok finns ordet stråke som är ett svenskt/nordiskt dialektord och betyder strömmande vatten eller strömdrag. Så jag tänker mig att dessa två strömmar kopplats samman. Man talar också om stroka i betydelsen el i östra Nyland, säger Sandström.
Ordet stråke i den betydelsen förekommer allmänt i svenska dialekter i Finland; på flera håll i Österbotten, Åboland och västra Nyland med uttalet stråka men i hela östra Nyland med kort o-ljud, stroka.
– Strokabisi är möjligen ett ganska nytt dialektord. Men vet själv att det funnits åtminstone sedan 1970-talet i Sibbo, där jag vuxit upp, säger Sandström.
Hon älskar dialekter.
– Tänk vilken språklig resurs det är att kunna en dialekt, man har liksom en egen skattkammare att ösa ur. Det finns en kreativitet hos folk som kan en dialekt och nya ord som just strokabisi kan uppstå som ett skämt eller som lek med orden och sedan sprids de och blir etablerade.
En alldeles egen grupp ord är östnyländska namn på fåglar. Där vinner nötskrikan definitivt, vi fick tre olika förslag på vad fågeln kallas – notaskvääkå, lotaskvääkå och rotaskvääkå.
– Om man letar på ordet nötskrika i den finlandssvenska dialektordboken får man massor av synonymer, många av dem från olika delar av Östnyland. De finns också med ett tj-ljud i slutet, som notaskväätjå, säger Sandström.
– Jag vet inte hur just nötskrikan fått så många olika namn. Nästan varje gång jag diskuterat östnyländsk dialekt har ett ord för nötskrika kommit upp. Men det kan bero på att det är en fågel man lägger märke till.
Tänk vilken språklig resurs det är att kunna en dialekt, man har liksom en egen skattkammare att ösa ur. Det finns en kreativitet hos folk som kan en dialekt och nya ord som just <i>strokabisi</i> kan uppstå som ett skämt eller som lek med orden och sedan sprids de och blir etablerade.
Skjåårå och sjåårå betyder skata.
– De här orden för skatan finns också med -a i slutet. Levande varelser får ofta ett -a i stället för ett -å i slutet av ordet i dialekter.
Sädesärla är en annan allmän fågel i Östnyland. Stritjilå heter det åtminstone i Pernå, Liljendal och Lappträsk, vet Sandström berätta.
– Och skitutrasten känner jag bra till själv också. Det är björktrasten som fått sitt dialektnamn av att den smutsar ner så. Det finns både skitutrast och sjitutrast och det används allmänt i hela östra Nyland.
Lite speciellt är att alla fågelnamn angetts i bestämt form. Också flera av de andra orden har den formen. Caroline Sandström tycker inte det är så konstigt.
– I dialekterna används ord ofta i bestämd form, det är ett specifikt drag som finns i väldigt många dialekter.
Verb som känns vanliga
Trunttar, tåkkar eller tokkar och kråtar gör man allmänt i Östnyland. Man fjärttar också, men det räknar inte Sandström som ett utpräglat dialektord.
– Ordet fjärtta känns egentligen inte som dialekt, det är nog ett allmänt vardagligt ord i svenskan.
Ordet hassa för slösa är egentligen ett lånord från finska, men allmänt i dialekterna även om det inte finns belagt från östra Nyland i materialet för den finlandssvenska dialektordboken.
Att nossja, hålla på och böka med något, känns mycket bekant för en infödd Borgåbo liksom boggra eller båggra med liknande betydelse.
Det fina med dialektord är att allt är rätt. Orden kan finnas på ett stort område men med lite olika uttal. Alla ord är likvärdiga, och man får säga precis som man vill.
Ett exklusivt östnyländskt verb, och ett mycket användbart sådant, är veerda.
– Veerda känner jag absolut till, det verkar vara specifikt östnyländskt. Det finns både äldre och nyare belägg för ordet i Östnyland och det kan betyda stöka, rota, böka, röra om, bråka eller väsnas, allt efter vad som behövs. Det är ett utmärkt ord med många betydelser, säger Sandström.
Kveta och tresa betyder båda en rörelse.
– För mig är kveta att man håller på, med lite ryckiga rörelser, ordet liksom innehåller ett ryck. När man tresar far man lite hit och dit.
Både jåma och jåmssa finns med bland ordförslagen.
– De är synonymer, men har lite olika innebörd. Det finns belägg för båda från Sibbo i ordboken, men inte längre österut, och jåmssa står för pladdrande och skrävlande som bara fortsätter och fortsätter. Jåma betyder mera gnälla eller tjata, säger Caroline Sandström.
Beskrivande ord
En östnylänning kan vara talugär, breidär, nirsså eller dånjå.
– Det finns många former av adjektiven, med och utan ändelsen -gär. Av de här orden är nirsså lånat från finska nirso, men det används allmänt i dialekter. Och dånjå i betydelsen dåsig eller matt är ett utpräglat östnyländskt dialektord, säger Caroline Sandström.
<i>Veerda</i> känner jag absolut till, det verkar vara specifikt östnyländskt. Det finns både äldre och nyare belägg för ordet i Östnyland och det kan betyda stöka, rota, böka, röra om, bråka eller väsnas, allt efter vad som behövs. Det är ett utmärkt ord med många betydelser.
Sniduvind föreslogs av flera läsare, liksom snidugär och sniduvindågär.
– Det känns verkligen östnyländskt och är på sätt och vis tautologi, båda lederna betyder samma sak.
En av Caroline Sandströms favoriter är ordet alamoodågär.
– Det är helt ljuvligt. Min pappa talade alltid om att vara alamoodågär. Ordet förekommer på många håll, också i Österbotten.
Dialekt är ofta en språkform som hör samman med ett äldre samhälle, och därför reagerar Caroline Sandström på ordet stoppakaku eller ståppakeku.
– Det förekommer i dag, men något sådant fanns nog inte förr och finns inte heller i dialektordbokens material, då hade man inte tillgång till dyrbara råvaror som grädde, ägg och fruktmos i någon större utsträckning. Det händer saker i dialekter, och nya lokala ord uppkommer.
I Sibbo kan man vara ett dåbär, lite töntig, och i hela regionen kan man ta en sista kneppare innan man går hem från krogen.
Pripelsåås, köttfärssås, och pripu för memma är bekanta för Caroline Sandström, men spodik, sparkstötting, är ett nytt ord för henne.
– Det har jag aldrig hört, men om ordet används så finns det ju.
En svipustiina är en som hastar omkring, en frusikokko är frusen av sig.
Alamoodågär är ett av Caroline Sandströms favoritord. Det använde hennes pappa när hon var liten.
– Ett väldigt vanligt ord i östnyländska dialekter är pokadjuur, som kan betyda lite vad som helst när man talar om ett kryp eller en insekt.
Ett av de mera okända orden, åtminstone för oss på redaktionen, är sleimgylttå.
– Slemgylta betyder snigel. Slemgylta förekommer i hela Nyland men också i Petalax i Österbotten. Det finns lite olika uttal i östra Nyland – sleimdjylttå är allmänt i hela östra Nyland och i Pyttis och i Strömfors säger man sleimjylttå eller sleimjyltta, i Borgå finns sleimjilttå eller sleimgilttå.
Ordet buru, som används av en läsare för ett skrymsle, till exempel under en trappa, är okänt för dialektforskaren.
– Jag har hittat ett belägg på buru från Strömfors, och där betyder det en igenvuxen vik.
Allt är rätt på dialekt
Fluuskå är en lite skämtsam benämning på en flaska. Men vad är en donafjåttå då?
– Det finns otroligt många varianter på det ordet. Det betyder smörkärna i äldre språk i Sibbo men ordet donafjåttå hör oftast ihop med gåtor eller talesätt, åtminstone är det skämtsamt. Det kan också användas om en stor och bullersam kvinna.
Blåkågär och vidareutvecklingen blåkåmblaandat får Caroline att le.
– Det är lite roliga uttryck, något som är blåkåt är stort, otympligt och oformligt. Det finns i Östnyland med också på andra håll i Svenskfinland. En blåkågär människa är en som är överdriven. Det finns massor av betydelser och ordet är väldigt starkt förankrat med olika betydelser i Östnyland.
Det finns inga direkta regler för hur man ska skriva dialektord. Vi har valt att skriva dem så nära uttalet som möjligt.
– Det fina med dialektord är att allt är rätt. Orden kan finnas på ett stort område men med lite olika uttal. Alla ord är likvärdiga, och man får säga precis som man vill, säger Caroline Sandström.
Orden i artikeln är alla sådana som läsarna föreslagit och som har östnyländsk koppling. Vi fick långt över hundra förslag, så alla ord är inte med.
Efter vårt första upprop tog vi fram en affisch, en disktrasa, en tygkasse och en kökshandduk med dialektord. De finns till salu på vår redaktion på Lundagatan. Man kan också beställa dialektprodukter på www.ostnyland.fi/shop.
Vad betyder dialektorden i artikeln?
alamoodågär – nedstämd, sorgsen
blåkågär – stor, otymplig och oformlig
blåkåmblaandat – huller om buller
boggra, båggra – hålla på och böka med något
breidär – bred
buru – igenvuxen vik; skrymsle
donafjåttå – smörkärna
dåbär – töntig person
dånjå – dåsig, matt
fjärtta – prutta; släppa väder hörbart
fluuskå – flaska
frusigär – frusen
frusikokko – någon som är frusen av sig
hassa – slösa
jåma – tjata, gnälla
jåmssa – pladdra och skrävla
kneppare – sup; drink
kråta – krångla; vara besvärlig
kveta – hålla på med lite ryckiga rörelser
nirsså – kräsen
nossja, nåssja – hålla på och böka med något
notaskvääkå, lotaskvääkå och rotaskvääkå – nötskrika
pitu – ynklig; gnällig; gråtmild; överkänslig
pokadjuur – kryp, litet kräk
pripelsåås – köttfärssås
pripu – memma
skitutrast – björktrast
skjåårå, sjåårå – skata
sleimgylttå – snigel
sniduvind, snidugär, sniduvindågär – sned, vind
spodik – sparkstötting
stritjilå – sädesärla
stoppakaku, ståppakeku – gräddtårta
strokabisi – elektriker
svipustiina – kvinna som hastar omkring
talugär – pratsam
tresa – fara eller röra sig lite hit och dit
troma, tråma – pressa, trycka in något; trängas
truntta – tuta; använda signalhorn
tråtta – trycka, pressa sätt in något någonstans
tåkka, tokka – sätta eller trycka in något någonstans
veerda – stöka; rota, böka; röra om; bråka eller väsnas
Det kan finnas också andra betydelser av orden – liksom andra former av samma ord.
