Extremföre lockar fram både idioti och raseri

Varje gång det kommer mycket snö eller en blixthalka slår till verkar vinterföret överraska bilisterna. Och det tar nog några körda kilometer för envar innan ryggmärgsreflexerna igen kommer i gång och man är bekväm bakom ratten i snömodd eller på hala vägar.

KolumnJannika Lindén
22.01.2021 11:24
Snöstormen för en vecka sedan var extrem för våra förhållanden och där kan man inte tala om någon överraskning. Flera dagar innan talades det om stormen och det var nästan omöjligt att inte höra talas om den.
Det som förvånar mig är hur insikten om på vilket sätt föret inverkar på det egna bilkörandet verkar lysa med sin frånvaro. Trots att både meteorologer och kommuner uppmanade invånarna att inte ge sig ut på vägarna var det totalkaos åtminstone i centrum av Borgå när bilar fastnade i snön och proppade till gatorna.
Det finns de som är tvungna att köra också i snöoväder för att ta sig till jobb man inte kan sköta på distans. Men om de som kan stannar hemma finns en chans att de som behöver komma fram verkligen gör det. För det är inte till någon nytta att själv ha en fyrhjulsdriven stor och stadig bil som tar sig igenom i stort sett vilka snömassor som helst om vägen är igenkorkad av småbilar som sitter fast.
Ett intressant fenomen är det mänskliga sinnet. När man märker att det står tre bilar fastkilade i snön varav en på tvären framför en är det bara att gilla läget och vänta. Men se, för många går det inte. I stället försöker man kila sig förbi på något sätt och följden är ännu flera bilar som sitter fast.
Eller så tar man till kreativa lösningar för att komma fram. En personbilsförare valde att köra till vänster om en trafikdelare eftersom det redan satt en bil fast på den rätta sidan – och fastnade själv. En annan valde att försöka ta sig till Vårberga via småvägar – och kom hundra meter innan bilen kanade ner i diket.
Så finns det de som alltid drabbas av road rage när de upplever att andra beter sig tånttigt i trafiken.
En lastbilsförare förlorade besinningen på Mannerheimgatan då en personbil körde alltför långsamt på den gropiga – och just då rätt smala – huvudgatan och körde om, trots mötande bilar. Jag följde kallsvettigt med situationen bakifrån sett. En del av Industrivägen var som en potatisåker och man fick köra verkligt försiktigt för att inte bilen skulle skakas sönder. En ägare till en lite större och finare bil viftade med både mittfinger och knytnäve när hen fräste förbi – rakt ut framför bilen på den mötande körfilen. Igen var en rejäl krock nära.
Det är för det mesta bråttom någonstans, speciellt på morgnarna, och det är irriterande när planerna för dagen rubbas. Men det går inte fortare om man kör fast i snömassorna och får vänta på att någon drar loss en. Och man kommer inte snabbare fram för att man orsakar närapå-situationer och tränger sig förbi.
Snöröjarna slet som djur med att hålla åtminstone de större lederna öppna och budskapet var tydligt – de mindre vägarna får vänta. Och nu kommer det mera snö.
Ibland är det bara att gilla läget, liksom.

ANDRA LÄSER