Vi hade bjudit MOR på en sen lunch på Trocadéro. Hon fanns i två upplagor, Mor och Mormor, och värdarna representerade tre generationer. Det var stort smörgåsbord, kyckling och smultronglass på matsedeln och Mors skål dracks i ett glas mousserande Bourgogne.
Men lunchen blev trots allt inte Mödrarnas utan barnbarnens. För dem var restaurangbesöket en överväldigande upplevelse och de sög sötman av den till sista droppen.
När Erik – 8 år – såg det jättelika smörgåsbordet, började det brinna i ögonen, men så tog hans praktiska förstånd överhand och han frågade:
– Måste vi äta allt!
Sedan han lugnats med förklaringen att man fick välja bland rätterna och äta vad och hur mycket man hade lust, fällde han reflexionen:
– Det här blir för dyrt för oss, kan vi inte gå till ett annat ställe?
Men när han fick veta, att familjen hade råd med lyxen kände hans fröjd inga gränser.
Hit ska vi komma varje dag!
Han gick omkring och valde och vrakade. Slutligen hade han funnit sina idealrätter i morotsskrap och rädisor, medan hans syster, Veronica, nöjde sej med leverpastej och kokt skinka. Hon åt skinka med sådan frenesi att man kunde ha trott att hon tagit intryck av de svenska böndernas aktuella fläskpropaganda, som går under mottot: All världens gott med fläsk.
Hon lärde sej snabbt restaurangvanorna och efter att vaket ha följt med fars och morfars beställningar knackade hon i sitt mjölkglas och viskade åt hovmästaren:
– Jag vill ha ett stort glas öl som morfar!
När smörgåsbordet slutligen för vår del var avbetat och servererskan bytte tallrikar, protesterade Erik energiskt. Han ville inte ha kyckling, det var mycket, mycket roligare att gå runt smörgåsbordet och välja morotsskrap och rädisor. Dessutom hade han upptäckt en skål med oliver. Och han älskade oliver. Måste man äta kyckling, när det fanns smörgåsmat i överflöd. Men då ville han åtminstone ha ett ben.
Men lunchen blev trots allt inte Mödrarnas utan barnbarnens. För dem var restaurangbesöket en överväldigande upplevelse och de sög sötman av den till sista droppen.
När Erik – 8 år – såg det jättelika smörgåsbordet, började det brinna i ögonen, men så tog hans praktiska förstånd överhand och han frågade:
– Måste vi äta allt!
Sedan han lugnats med förklaringen att man fick välja bland rätterna och äta vad och hur mycket man hade lust, fällde han reflexionen:
– Det här blir för dyrt för oss, kan vi inte gå till ett annat ställe?
Men när han fick veta, att familjen hade råd med lyxen kände hans fröjd inga gränser.
Hit ska vi komma varje dag!
Han gick omkring och valde och vrakade. Slutligen hade han funnit sina idealrätter i morotsskrap och rädisor, medan hans syster, Veronica, nöjde sej med leverpastej och kokt skinka. Hon åt skinka med sådan frenesi att man kunde ha trott att hon tagit intryck av de svenska böndernas aktuella fläskpropaganda, som går under mottot: All världens gott med fläsk.
Hon lärde sej snabbt restaurangvanorna och efter att vaket ha följt med fars och morfars beställningar knackade hon i sitt mjölkglas och viskade åt hovmästaren:
– Jag vill ha ett stort glas öl som morfar!
När smörgåsbordet slutligen för vår del var avbetat och servererskan bytte tallrikar, protesterade Erik energiskt. Han ville inte ha kyckling, det var mycket, mycket roligare att gå runt smörgåsbordet och välja morotsskrap och rädisor. Dessutom hade han upptäckt en skål med oliver. Och han älskade oliver. Måste man äta kyckling, när det fanns smörgåsmat i överflöd. Men då ville han åtminstone ha ett ben.
Han fick sitt ben och stekt potatis och på aptiten var det inte fel. Men hans ögon liknade en sårad hinds (sagoböckernas värld är alltjämt befolkad med hindar, hjortar, rävar och stygga vargar), när glassen kom. Då var magens mått mättat och mannen mådde måttligt bra.
– Jag vill inte ha glass, sa han, jag vill bara ha smörgåsbord. Men smörgåsbordet hade dukats av och Veronica ropade högljutt på hovmästarn. Nu ville hon ha röd bubbelsaft som Mamma och Mormor.
– Jag vill inte ha glass, sa han, jag vill bara ha smörgåsbord. Men smörgåsbordet hade dukats av och Veronica ropade högljutt på hovmästarn. Nu ville hon ha röd bubbelsaft som Mamma och Mormor.
Helmer Wahlroos var Borgåbladets chefredaktör under åren 1920–1966.
