Insändare: Koloniträdgården i Veckjärvi är en tragikomisk fars i flera akter

Den så kallade traditionella koloniträdgården på Humleberg i Veckjärvi by förverkligas nu i rask takt. Hela processen påminner om en tragikomisk fars, vars tidigare akter har refererats i lokalpressen.

För manus och regi inslag svarar Porvoon perinteinen siirtolapuutarha yhdistys POPS ry med starkt stöd av stadens tjänstemän och beslutsfattare. En stor del av finansieringen för att bygga koloniträdgården kommer från skattemedel, och den högst ofrivilliga publiken består av ett liten enskilt väglag samt de fast bosatta på området Humleberg.

Då manuset för koloniträdgården skrevs framställdes projektet som tvåspråkigt och lokalt förankrat. Ideologiskt beskrevs det som traditionsbyggande med respekt för det kulturhistoriska området och den befintliga miljön. Manusförfattarna relaterade till historiska planer samt till tidigare händelser i vår närhistoria. 

Manusets kärna bestod av uttalade ”gröna” värderingar. Läsaren känner säkert till alla de ord som bör uttalas högt för att i dagens värld möjliggöra att ens egna intressen tillgodoses? Hållbar utveckling, ekologisk, självförsörjande, värnande om naturens mångfald, cykel.

I de första akterna när regissörens, det vill säga föreningen Pops´ önskningar redan uppfyllts har manuset skrivits om långt enligt huvudrollsinnehavarens önskemål och behov. Huvudrollsinnehavaren är förövrigt den samma som manusförfattaren och regissören, Pops. Det starka understödet kommer fortfarande från samma källa.

Den lokala tvåspråkiga föreningen som säger sig jobba för alla Borgåbors intressen har blivit enspråkigt finsk och nationell. Uppfattningen om hållbarhet, den påstådda respekten för områdets karaktär, interaktivt agerande och samarbete har visat sig gälla endast ” rättrogna” emellan. Den som dristat sig att uttrycka avvikande åsikt, påminna om mantran i manuset eller de redan godkända överenskommelserna har blockerats från sociala medier och tyvärr även från rätten och möjligheten att bli hörd i kommunalt beslutsfattande kring beviljande av bygglov som drastiskt förändrat närmiljön.

En liten fläkt från öst har kanske smugit sig in i vårt lokalsamhälle? Den nu pågående akten, byggnadsskedet på området, innehåller ingen komik men en stor portion tragedi för såväl närmiljö, publik som vilseledda finansiärer. Såväl regissör som huvudrollsinnehavare, Pops, samt dess i detta skede mest hängivna fans ( Borgå stads byggnadstillsyn) har tydligen totalt missat andan i det officiellt publicerade manuset. Inga traditionella kolonistugor uppförs. På området ser man moderna höga fritidshus. Naturens mångfald har berikats av bilar i olika storlekar och färger.

De uppförda stugorna signalerar noll respekt för den ursprungliga planeringen och landskapets karaktär. Trädgårdslotterna är näst intill fullt utnyttjade för byggnader. Någon större odlingsyta går inte att urskilja mellan stuga, uthus, terrass och parkering. Koloniträdgårdsodling i balkonglådor är kanske det nya normala?

Undertecknad har från början följt med föreställningen från första parkett och fasar för slutakten. Den röda tråden i pjäsen är skönjbar och tragisk för Humleberg som område. Följer vi den är följande alternativa scenarion för de sista akterna möjliga.

På det av staden hyrda området växer det upp en av kommersiella intressen styrd semesterby i föreningsregi men finansierad med skattemedel. I en dylik by behövs en mera utbyggd infrastruktur än i en traditionell version. Borgå stad har i så fall mera jobb och utgifter att vänta och de sista ” gröna ” värden är då begravda.

Nya inmutningar på närmiljöns bekostnad sker och enligt dolda men uppenbara intentioner kapar eliten av manusförfattarna strand – och vattenområden i närliggande träsk för eget bruk.

Även det eventuella scenariot kan ses ur flera perspektiv. En ny definition på traditionell kolonistuga myntas i Borgå på initiativ av Pops och med stadsutvecklingsnämndens godkännande .

Vi Borgåbor, finansiärer eller publik, kommer aldrig någonsin att få bekanta oss med det för allmänheten dolda styckena och intentionerna i manuset. Vi är tvungna att akt för akt luska ut det själva.

Personliga reflektioner från första parkett

Gerd Högström, Veckjärvi, Borgå